När skulle den sista gången vara om det bara är en gång

Men de där som bor i en tjock kattodör vill man gärna inte besöka igen. Det blir stopp i luftvägarna.

Ser mig själv som lite av en crazy cat lady men har bara två katter och dom gör inte som dom vill.

Jag har ingen kattlåda alls, dom har sin egen dörr så dom kan gå ut i trädgården och göra ifrån sig.

Däremot daltar jag nog lite med dom, speciellt min halvgamla flaskuppfödda bäbis. Ja jag sa bebis och lite så är det.

Men bebisspråk kan jag inte kalla det jag pratar med dom riktigt, mer kattspråk och läten typ Vi förstår varandra ganska bra iaf.. Sen så förstår ju inte en katt ord sagda i monotom röst, det är ju därför man pratar lite överdrivet med dom flesta djur.

Klöser gör dom absolut inte. Dom är mycket väluppfostrade och jag kan t.o.m utan problem gå på en promenad med dom utan koppel. Snacka om att hundägarna blir förvånade när jag kommer med två katter i elljusspåret

Det låter som att du har bra pli på dem!? Väluppfostrade katter gillas!

Haha, det är inte många som får en katt att lyda. Här hemma är det oftast jag som lyder katten.

Välkommen hit!

Tack för välkomnandet Har hängt här lite men inte vågat skriva nåt..
Men när ett av mina specialintressen dyker upp så är jag ju tvungen

Pli på katterna måste man ha, dom kan bli ganska jobbiga annars.
Hemligheten är att ha katter som är mer intresserad av ditt umgänge än dom får. En katt som alltid vill vara närmare dig är mycket mer lättlärd. En asocial katt är nog omöjlig att lära nåt.

Mina katter kan inga direkta konster men den ena apporterar leksaker och den andra skulle nog följa mig till världens ände Blir lite småjobbigt om man ska typ gå till en granne och han följer efter fast jag inte vill. Den plin har jag inte på honom så får lura honom med mat innan jag går

Mina katter får också mindre social samvaro än vad de vill ha... Jag är för aspig för mina katter, orkar inte alltid vara socialt responsiv. Så hund är knappast att tänka på...

Förresten har jag faktiskt en väninna som pratar bebisspråk med sina katter på ett sätt som jag själv finner en aning drygt, åtminstone när hon gör det medan vi talar i telefon. Mitt i en mening kan hon helt byta fokus och röst, för då dök någon av katterna upp i hennes synfält, och då måste hon jollra länge. Hon t.o.m. pratar med mina katter när jag talar med henne i telefon, trots att han rimligen inte hör henne. Hon känner igen vem av dem det är som jamar, och namnger henom och börjar nojsa. Jag kommer inte ens ihåg om hon har två eller tre katter, men hon känner mina till namnet och pratar bebisspråk med dem. Men jag har överseende med det, för hon är en underbar människa.

Jag känner igen vad sparven skrev om att kommunicera på något slags kattspråk. Katter är ju så oerhört tydliga i kroppsspråket, och svarar också när man uttrycker sig icke-verbalt till dem. Att jama lär ju vara något som vuxna katter använder nästan uteslutande till människor, när människorna är för tröga för att svara på det icke-verbala. Den katt som jag ganska nyligen har tagit hand om har blivit en helt annan person efter att hon märkt att jag läser av hennes signaler och respekterar hennes gränser. När hon kom var hon bitsk. Nu spinner hon när jag klipper hennes klor, och ställer sig fogligt vid badrumsdörren när jag tappar upp ett bad till henne (hon har problemhud) trots att hon är rädd för vatten. Hon vet att hon kan lita på mig.

Skulle man va något särskilt bara för man har katt?

Ja, galen skulle man vara.

Jag har haft katt och inte tusan tror jag att jag var galen.