Det som benämns "kautschukringar" är gissningsvis det som vi idag kallar "gummisnoddar".

Det skulle faktiskt kunna vara något. Tack!

Har handlat nu i alla fall. Alltid något.

kautchuk.

Ett av de där orden jag kunde i mellanstadiet, till min klassföreståndares stora förvåning, medan klassen trodde jag drev, med dem eller med fröken.

Kautchuk, det måste ju vara ett konstigt land nånstans, minst!

Minnen. Dessa minnen.

Det kunde jag också, faktiskt. Jag växte inte upp i något vidare litterärt hem, men jag läste det jag kom över, och min mamma räddade en del gamla skolböcker från att kastas någonstans.

Är du jag?

Samma här, iaf.

Hade ni också en massa av Det Bästas förkortade böcker i bokhyllan?

i plast som nästan nästan nästan såg ut som läder. Nästan. Som ingen läste.

Just det! Vinröd (?) läderimitation. Det fanns en Det Bästa-volym om den svenska naturen också, som jag läste sönder helt. Och en om urtidsmänniskan, med helt felaktig information i: Två miljoner år. Sedan hade min pappa en del böcker också som väl inte hörde till någon litterär kanon direkt; jag minns att jag läste en om en man som vid lungcancer fick sina lungor utbytta mot gälar och levde resten av livet i en glastank tills han rymde till havs och dog på en strand. Experimentet hette den.

iden med förkortade böcker är helt fantastisk.

Undrar vem som bestämmer vad som ska bort? "Äh, den där tråkige Josef K tar vi bort, och fokuserar på sjävla processen i stället" eller nåt.

Det vore intressant att se dem ge sig i kast med Proust eller James Joyce. "Vad fan, en hel jävla hyllmeter om Madeleine-kakor?! Den här skickar vi till receptavdelningen."