Jag har haft att göra med kvinnliga psykopater. Direkt och indirekt. Jag var och är fortfarande i rätt stor mån naiv, osjälvständig i främmande miljöer (pga att jag saknar orienteringsförmåga) och lättlurad. Välvillig och vill hjälpa människor i nöd. Långsam när det gäller att upptäcka att jag blir lurad. Då drar man på sig sådana.
En var min kompis till och från under mellanstadiet och delar av högstadiet. En annan träffade jag ganska nyligen och hon blev en kort bekantskap. En tredje fanns på min mamma jobb. Gemensamt för dem alla tre är marionettspelandet. Och att deras liv rasar samman då och då. Och pengalånande och att de stjäl andras vänner och män. Lögner är deras livselixir för att upprätthålla marionettsamlingen.
Börjar en marionettdocka klippa av trådar, så kan hela alltihopa rasa. Jag är en sådan marionettdocka nu
. Jag må vara långsam gällande att upptäcka läget. Men jag är inte osjälvständig längre, jag dwellar ju i min lägenhet numera, och på internet. Där är jag trygg. Där behöver jag INGEN. Alla kan avvaras. Jag kan avsäga mig vänskapen med ALLA. Däri har man en enorm styrka.
De är ganska illa omtyckta av många, samtidigt som folk ändå känner att de måste vara snälla mot dem av olika anledningar. Folk kan ju inte förkasta folk, de vill vara vänner. För jag talar ju om kvinnliga psykopater i miljöer där de rör sig bland andra kvinnor och konflikträdda mjäk till män som säger whatever you say, oh apokalyptiska vulva.
Jag var ihop med en manlig psykopat under slutet på 90-talet. Vilka människor han utnyttjade förutom mig? Kvinnor och mjäkiga män! Försökte han utnyttja män med pondus fick han ju stryk. Och blev hotad till livet.