Jag tror snarare det saknades en kvinnlig auktoritet. Rektorn var inte bra på att göra sitt jobb. Hade kunnat ske även med en manlig rektor med en manlig hjärntyp.

Jag har märkt att väldigt många människor uppskattar om man tar beslut över huvudet på dem. Jag själv uppskattar det definitivt inte men andra verkar tycka bättre om en och lita på en i högre grad om man bara beordrar och tar beslut på egen hand.

Här handlade det inte om att att "fatta ett beslut över någons huvud". Här handlade det om att fatta ett beslut öht.
Det finns en anledning till att de flesta chefer är män och inte kvinnor - och nu pratar jag inte om att män är mer hänsynslösa, håller varandra om ryggen eller är maktgalna, utan för att de har en tendens att få mer gjort på kortare tid. Inget velande helt enkelt.

Nej, det handlar om att kvinnor gärna vill veta andras åsikt och känner sig obekväma med att inte höra sig för ordentligt. Det krävs hänsynslöshet för att få saker gjorda. Det är precis vad det handlar om.

Man märker direkt om en kvinna har en maskulin hjärna. Hon är mer rakt på sak och har ofta ett vulgärt, lite för grovkäftigt sätt. Nyckelordet för dessa kvinnor är "att ta för sig".

Kvinnor är veliga för de känner sig obekväma om inte alla är nöjda. Att acceptera att inte varenda människa på planeten kan få som den vill är inte att vara hänsynslös, det är att vara realistisk.



Rakt på sak kan jag instämma i. Om det övriga stämmer så har jag, sorgligt nog, inte en maskulin hjärna. Jag väljer därför att avfärda just den där beskrivningen.

Det är faktiskt sant att det krävs hänsynslöshet för att få saker gjorda. Om jag är och handlar med min mamma så brukar jag ta kundvagnen av henne ibland. För hon är alldeles för snäll och låter andra gå före. Typ ALLA andra. Gör man så blir man ju kvar i butiken flera timmar extra.

Jag är i grund och botten en ganska fredlig person. Ganska konflikträdd faktiskt, åtminstone när jag var yngre. Jag gillar raka rör men vill inte ha bråk.

Men det senaste beviset på att rent otrevligt beteende ger resultat var när jag följde med min bättre hälft till tandläkaren här före jul. Han har haft långvariga problem i munhåla, bihålor mm och han blir bara runtbollad. Även denna gång tänkte de sända hem honom utan åtgärd. Jag frågade om det hade med deras stundande julfirande att göra. Jag såg på deras blickar att så var fallet. Då brast det för mig. Jag sade att jag förbjuder dem att vänta tills efter jul med att vidta åtgärder. Jag tror att jag skrek någonting om att jag förbjuder dem att fira jul öht.

Det roliga var att vi åkte till psyk direkt efteråt, för att försöka få hjälp från dem att tala om för tandläkare och läkare att det inte rör sig om hypokondri. Man har försökt få till stånd ett samarbete mellan de tre instanserna, men utan att lyckas. Där satt dock prat-tanten med en lapp i handen. En lapp med ett meddelande från tandläkaren. Jag fick senare veta att jag inte är välkommen till tandläkaren mera för de är rädda för mig. Det var då fan vad snabbt det gick för tandläkaren att meddela psyk. Det kan inte ha tagit oss mer än fem minuter att ta oss dit från tandläkaren.

Ganska illa, att man ska behöva bete sig som en galen gubbe för att det ska börja hända saker.

Allt jag någonsin fått lära mig hemifrån om gott uppförande och tålamod - leder bara ner i fördärvet. Man ska bete sig som en jävla gris. Då lyder folk. Jag känner att jag gör våld på mig själv när jag måste vara aggressiv. Jag är ingen truckerflata egentligen. Jag är egentligen en väldigt behaglig varelse. En lågmäld och resonabel kvinna.

Men som varandes sådan kommer man fan ingen vart i livet .

Grejen är att man inte behöver bli asförbannad och skrämma människor heller. Faktum är att det ofta är lite som att skjuta sig i foten.
Saklig, lugn, bestämd, envis och påläst brukar fungera bäst i de flesta situationer.

Saklig lugn påläst fungerar ibland om man samtalar med intelligenta män. Tandläkarna i det här fallet var kvinnor och de kan inte kommunicera, de tänker med känslor och kosmiska kristaller. Då fungerar endast vrede, manlig vrede utan pardon.

Jag har konstigt nog inga större problem med att resonera med intelligenta män. Kvinnor av det flesta typer, det skär sig dock, och jag vill bara strypa dem när de börjar vifta med sina klitorisar. Kanske är jag skadad av allt för många år som socialbidragstagare med mera. Dessa satans kvigor, jag hatar dem.

Om den stereotypa kvinnan är velig så är den manliga motsvarigheten en okänslig buffel. Jag ser inte varför den senare skulle vara bättre på något sätt.

http://sophie--chan.deviantart.com/art/ ... y-89649740
http://sophie--chan.deviantart.com/art/Alone-131363987

http://bernas-f.deviantart.com/art/the- ... u-40119470
http://bernas-f.deviantart.com/art/summer-46836039

En av de enligt mig tydligare skillnaderna mellan feminin och maskulin kreativitet. De två första bilderna framhäver former och nyans, de andra brister där men förmedlar istället rum och massa. Det följer tendenserna för poängfördelningen mellan män och kvinnor i intelligenstest.