Har hittat ett preparat som kallas dutasterid och är mycket mer kraftfullt än finasterid när det gäller att blockera omvandlingen av testosteron till det hormon som styr sexdriften, kroppsbehåringen etc, dvs dihydrotestosteron. Det som gör män till män.

Dutasterid blockerar över 90% av detta och påverkar även testosteronhalterna i hjärnan. Har bestämt mig för att börja med detta eftersom det är en del i min långsiktiga plan mot asexuell tidlöshet. Förvandlingen till ett slags sagoväsen. Plastikkirurgin är självklart också en del av det.

Biverkningarna kan vara kraftiga och permanenta, såsom förlorat libido och impotens, men detta stör mig inte det minsta då jag ändå föredrar shopping framför sex.

Om syftet är att bli asexuell så ser det där inte ut som biverkningar.

Precis. För mig är det egentligen inga biverkningar utan en del av varför jag börjar med medicinen. Att inte vara en testosteronapa ens på insidan, att slippa lätta på trycket i duschen emellanåt etc... det är som en dröm. Jag ser sex som en distraktion. Var måttligt kul när jag var tonåring men nu tar jag ett nytt steg på min resa mot att bli en uråldrig tidsresenär och magiker.

Du har onekligen ett visst underhållningsvärde Josef. Säg mig, kommer allt spontant eller sitter du och funderar ut sådana här saker?

Fast det vore ju tråkigt om du bara blev impotent, men fick behålla lusten.

Har du övervägt om du är transsexuell eller liknande? En okonventionell metod att få en hint om någon är det är nämligen att låta dem pröva hormonbehandling. Transsexuella bryr sig inte om att de blir impotenta eller t.om blir lyckligare av det. De som inte är transsexuella blir istället förkrossade av att förlora sin sexdrift mm. Inte 100% tillförlitligt dock.

Tyvärr har jag inga bra länkar. Majoriteten av information som man kan hitta romantiserar transsexualism helt sanslöst som om det vore en prinsessaga eller misslyckas med att identifiera dess komponenter. Jag kanske ska skriva klart artikeln som jag har liggandes.

Jag känner mig fysiskt som "man", dock som en avsexualiserad man. Tror att min sexuella identitet är mitt emellan man och kvinna, på ett asexuellt sätt. Jag är inte trans skulle jag vilja påstå eftersom jag inte känner att jag vill ha en vagina eller ha kvinnliga former eller kvinnokläder etc.

Det idealiska tillståndet för mig är snarare en pojke med en kvinnlig hjärna, som aldrig kommit i puberteten, snarare än en kvinna.

Fick jag välja skulle jag se ut som en 13-14-årig, feminin pojke men klä mig och bete mig vuxet.

Upplevelsen ska kunna variera en hel del mellan personer. Jag själv fokuserar i större utsträckning vad jag inte vill vara. Andra uttrycker som kontrast inte samma ogillande inför manliga attribut, men verkar ha större önskan att vara kvinnor. Så jag kan inte heller säga att jag har ett direkt behov av att ha breda höfter och allt det där.

Men det finns ibland "bi-gendered" avdelningar på diverse transforum, det är väl i princip samma sak. Diagnosen som ställs på transsexuella kallas bara gender identity disorder. Intersexuella har ibland en kluven könsidentitet de också.

Jag övervägde också om jag egentligen ville vara en prepubertal pojke när jag förstod att jag inte hade mycket gemensamt med de flesta kvinnor, men insåg att för mig var det som bäst en tillfällig lösning.

Ok, jag har inte koll på var jag pratar om längre. Vad jag ville ha sagt är att du gjorde en svepande antagelse om vad som karaktäriserar transsexualism. Inte för att jag förväntade mig att någon här skulle vara påläst om ämnet.

Jag kanske inte är helt hemma på vad som är transsexuellt. Min asexuella identitet är snarare fokuserad på att hjälpa och vara snäll, eftersom min sexuella identitet är väldigt destruktiv och egocentrisk.