Jag drömde att jag var utomlands någonstans på semester och valde en dag att svänga till vänster istället för, som alltid tidigare, till höger, där vandringsleden delade sig och plötsligt fick jag se saker som jag aldrig sett förut, trots att jag gått förbi tusen gånger förut: Vägen till vänster ledde uppför ett klippberg och var markerad med blåtoppiga pinnar och jag började klättra. På långt håll ser jag på toppen av berget en uppstickande klippa på vars vertikala vägg en stor guldglänsande klocka sitter monterad. Klockan har romerska siffror och en urtavla tillverkad i genomskinligt glas genom vilket ett brandgult sken färgar den omgivande klippan. Plötsligt skymmer det och det nästan futuristiska landskapet med sina onaturliga klippformationer i dalen under mig, som jag inte lagt märke till tidigare, sveps in i ett surrealistiskt violett sken. Utsikten är vidsträckt och dunkelt vacker, på det där sättet man blir sinnessjuk av om man tittar på den för länge. Jag känner mig oerhört fri och tillfreds med allt - tills jag ångrar att jag inte tog med mig kameran och hör då röster på håll inifrån mörkret i skogen bortom klippberget. Jag blir rädd för rösterna och att de ska komma närmare och på något sätt göra mig illa, men än har jag tid att återvända hem innan de kommer ut ur skogen och upptäcker mig.

En klocka så högt uppe skulle också kunna betyda att du känner att det är hög tid för något.

Drömmar talar ofta med oss genom dåliga ordvitsar.