Det fanns en på forumet som kunde en del näringslära, men han tycks ha lämnat oss.

Gojibär vet jag i alla fall är rika på vitamin C.

Jag tror att det kan funka, men att det vore bra att lägga till lite hela fullkornsgryner för att kunna dra nytta av proteinerna i nötterna och för att få långsammare och jämnare socker till hjärnan (fruktsocker är väldigt snabbt och kan skapa obalans i insulinet, men det är möjligt att den övriga dieten balanserar upp det ändå). Varför inga grönsaker? Gröna bladgrönsaker, t.ex., är ju rena dunderkuren (och mindre insulin-jojo). Syrade grönsaker kanske?

Kokosmjöl lär vara sjujädra nyttigt, förenligt med fruktariandiet och krylla av både fibrer och fullvärdiga proteiner. Smaken och framför allt konsistensen är lite suspekt, men litegrann i en smoothie står man ut med. Det anses dessutom ha lågt GI. Jag är mycket skeptisk till hard-core GI-diet men stora mängder frukt kan ju behöva något sådant som komplement.

Jag är iofs müsliknarkare glömde jag säga. Äter fullkornsmüsli jag blandat själv, sockerfri och ekologisk, eller gröt på Saltå Kvarn fyrkornskross varje dag. Äter mycket grönsaker också men tänker ändå att en diet gojibär och kakao hade varit himmelsk.

Söta bär. Kakao. Fullkornsmüsli. Havremjölk. Dessa fyra saker vill jag ha med mig till en öde och ofruktsam ö.

Då låter det som att du har koll, Guldhamster. Men blir det inte väldigt sött i längden med den dieten på en öde ö? Å andra sidan kanske vattnet är desto saltare.

Jag blir så trött på min egen ojämnhet när det gäller matlagning. Jag fixar det bättre i teorin än i praktiken. Hur jädra omöjligt skall det egentligen vara att steka fiskpinnar utan att paneringen lossnar? Eller pannkakor utan att de vare sig faller isär eller blir brända? Hur kan det vara lättare att panera fisk själv än att steka på färdiga fiskpinnar? Hur kan jag lyckas så med grytor, soppor och gratänger och ändå behöva äggkokare för att klara av att koka ägg? Hur kan jag ha en sådan fingertoppskänsla för smaksättningen av en sås och ändå misslyckas med redningen? Kanske har det något med motorik och tidsuppfattning att göra.

Och vem 17 är det som slabbar ner så runtomkring mig medan jag håller på?!

Det där skulle kunna vara skrivet av Axolotl. På pricken alltså!

Jag kan visserligen koka perfekt lösa ägg och diskar och torkar undan allt slafs medan jag håller på med den enklaste möjliga matlagningen men be mig inte att improvisera fram en gryta (eller knappt göra en efter recept heller för den delen) eller försöka gissa mig till rätt kryddning till en sås. Där har jag verkligen noll talang.

Schueberird å sin sida verkar vara en konstig jäkel som fixar både och; underbart god mat utan att köket försvinner under ett kaotiskt täcke av det som händer därimellan.
Han måste vara någon sorts övermänniska.
Übermensch!

Nu har jag bestämt mi för att öka intaget av råa grönsaker, misosoppa och sojabönor och gå helt pescetarian-vegan. Alltså fisk som enda animaliska del i kosten, resten vegetabiliskt. Tidigare har jag iblad ätit ägg men nu är det slut på det. Ska skaffa ekologiskt raw-vegan hampa eller risprotein. Har sett en blandning med hampa, spirulina, vetegräs och acaibär. Kommer bli perfekt. Jag kanske t.o.m slutar med fisk. Känner mig mer i harmoni när jag äter helt vegetabiliskt.

Idag improviserade jag vid spisen igen: Jag brynte en kycklingfilé, hällde på lite matlagningsvin, kryddade med salvia och lät puttra tills kycklingen var genomputtrad. Skivad gul lök och tärningar av rökt korv fick puttra med. Spenat värmdes på och kryddades med färskriven muskot och blandades sedan med löken och korven. Spaghetti kokades och serverades till. Parmesan revs över.

Hur vet du att kycklingen har puttrat färdigt?

Jag skär ett snitt genom tjockaste delen och kollar färgen på köttsaften:
* röd/rosa = inte klar
* genomskinlig = klar

Delvis kan man även trycka lite lätt på ovansidan och när den är klar (eller nästan klar) känns filén på ett speciellt sätt, men det är inte hela tillförlitligt och bör kompletteras med snittning. Tiden den puttrat har förstås en del i det hela också, men snittning är fortfarande det säkraste sättet.