Då låter det som att du har koll, Guldhamster. Men blir det inte
väldigt sött i längden med den dieten på en öde ö? Å andra sidan kanske vattnet är desto saltare.
Jag blir så trött på min egen ojämnhet när det gäller matlagning. Jag fixar det bättre i teorin än i praktiken. Hur jädra omöjligt skall det egentligen vara att steka fiskpinnar utan att paneringen lossnar?
Eller pannkakor utan att de vare sig faller isär eller blir brända? Hur kan det vara lättare att panera fisk själv än att steka på färdiga fiskpinnar? Hur kan jag lyckas så med grytor, soppor och gratänger och ändå behöva äggkokare för att klara av att koka ägg? Hur kan jag ha en sådan fingertoppskänsla för smaksättningen av en sås och ändå misslyckas med redningen? Kanske har det något med motorik och tidsuppfattning att göra.
Och vem 17 är det som slabbar ner så runtomkring mig medan jag håller på?!