Kanske ska börja med att säga att jag är OFRIVILLIGT arbetslös. Jag är smart, jag är kreativ, och jag platsar INGENSTANS på arbetsmarknaden. Tusen och en gång har jag pratat med konsulter, tanter, idioter, handläggare som missförstår, raderar mail olästa, vägrar hjälpa till, bara vill utnyttja gratis arbetskraft och bara är rent illvilliga jävlar.

Så. Nu är jag permanent utestängd från arbetsmarknaden, om inte annat för mina senaste 10-15 år av diffusa psykiatriska besvär. Ingen kommer att anställa mig. Nånsin.

Positiva aspekter på negativa omständigheter!

Nu kan man muppa sig på allvar. Karriären tar ju ÄNDÅ ingen skada! Alla åtgärder som sker, LSS mm, sker på MINA villkor. Nu har jag inget att förlora på att vara jobbig och kräva att det är MIN syn på det hela som gäller.

Det är lite roligt att se tjänstemän försöka hantera en, man står ju i pappren som totalmupp, men jag är ändå uppenbart intelligent när man träffar mig.... det förvirrar folk. Det är skitkul!


Vad har ni för fördelar och positiva aspekter på att vara muppjävlar?

Det står nog inte mycket i papperen som indikerar att jag är en mupp. Det står mest om hur orkeslös jag är.

Framstår inte som intelligent för fem öre vid möten. Dock är det roligt ibland när de sitter och tror att jag är en lugn person, och så plötsligt ställer jag mig upp och deklarerar att hjälper ni mig inte nu, så är det så att jag har en bensindunk i bilen, och detta ställe kommer att brännas ner, bollen är din! (Fortfarande med en fiskblick och entonig röst).
Då blir det en jävla fart, om de inte tror att jag driver med dem vill säga.

Men för det mesta så lyckas de kollra bort mig, tyvärr. Realtid är inte min grej. Arga brev däremot, hehe, sådana kan jag formulera som får folk att trilla av stolen. Och så är jag bra på att hjälpa andra muppar, föra deras talan. Jag kopplar på en sorts moderlig vrede då, och sätter folk på plats.

Min lugna timida mor blev av med en envis bokklubb som lurat henne telefonledes jävligt snabbt tack vare att jag skickade några mail och ringde ett telefonsamtal (min telefonfobi försvinner när jag ringer för andras räkning).
6 månaders medlemsskap förvandlades till omedelbar anullering av medlemsskapet sedan jag hotat att åka ner till vällingby där de har sitt säte.

Jag har ingenting att förlora på att hota folk, jag kan säga att jag var psykotisk vid tillfället om farbror haffa kopplas in. Och förmodligen så ljuger jag inte ens angående sinnestillståndet. Vad ska de göra, ringa min chef?

Det är nog en av de större fördelarna. Sabba min karriär? HUR DÅ!?!? Ni får vara JÄVLIGT kreativa om ni lyckas bättre med det bättre än jag gjort själv.

Underbar inställning. Jag har aldrig varit ute på arbetsmarknaden öht och anses helt enkelt ha för svåra problem för det. Känner mig som en aristokrat som enbart kan ställa krav. Lever mitt muppliv och trivs med det.

Jag är inte fångad i något mellanland där det krävs saker av mig. Jag är den som helt kan gå min egen väg.

Men några muppar är ni ju inte...

Men jag är mupp. Och trivs med det.
Att vara mupp är inget negativt, man är helt enkelt bara så djävla annorlunda att man inte passar i dagens mainstreamsamhälle.

Den negativa aspekten är orkeslösheten som slår in när man blivit påtvingad NT-sociala interaktioner. Men det är normalt att bli deprimerad och orkeslös när man blir utsatt för övergrepp, inget konstigt med det.

Men fördelarna att ha det på pränt är att man får lov till det, slippa anpassa sig.
Och nu när jag haft rättigheten att vara mupp i några år, så börjar jag bli mogen att gå vidare. Ifrån bidrag till egen verksamhet. Nervöst som faan, men det blir nog bra i slutändan.

Jag fick förtidspension för mitt fysiska funktionshinder.
Sen min första npf-diagnos (väntar på några fler) har jag kunnat muppa hur mycket jag vill utan krav på att sköta ett jobb eller en familj. Så jäkla skönt att få vara en kuf och dessutom våga stå för det.

Hmm. Definitionsfråga.

På alla papper om mig så är jag en mupp.

Förbannat jävla dumt. På rätt ställe hade jag kunnat göra lite nytta. Men ingen lyssnar, och ingen hör. Nästan så man skulle kunna förtidspensionera varenda coach/konsult/fk-tant/arbetsförmedlare för grava hörselskador, eftersom de aldrig hör vad jag säger.

Men du har rätt. Jag ÄR ingen mupp. Men outsider är man ju iaf. Och då får man bygga upp sin egen tillvaro på något vis. Jag letar fortfarande.


Titta hit! titta hit! Här hittar du en pusselbit.
Jag vet inte hur det börjar, jag vet inte hur det slutar...
Titta hit! titta hit! Här hittar du en pusselbit.
Men jag har en svag liten aning om vartåt det lutar...


Nån som känner igen rockpoeten?