Som barn önskade jag mig så hett en kobratelefon att jag en gång försökte tvinga min mamma att köpa en genom att ta den och springa ut med den från affären. Det gick inte så bra.

:oops: Jag brukar nog inte ta till mig ny teknik förrän ungefär alla andra än min mamma har gjort det så de första varianterna gick mig helt förbi, men när de andra började ha små mobiler började jag ta över andras avlagda. Eller rättare sagt, jag lånade dåvarande makens som han tagit över från någon. Den var ganska rejäl, vill jag minnas. Min första egna var en väldigt simpel Nokia helt utan lull-lull. Och nu när "alla andra" har stora platta telefoner med enorma displayer ("pekskärmar" kanske man säger) har jag en liten fjutt som man kan ta foton med - jiiha... Någon gång kanske jag lär mig hur man för över musik till den också. Eller så får jag be exmaken göra det för sjuttioelfte gången i ordningen.

Som barn önskade jag mig så hett en kobratelefon att jag en gång försökte tvinga min mamma att köpa en genom att ta den och springa ut med den från affären. Det gick inte så bra.

Tog sladden slut?

Den förra var den första, av samma tekniska generation och en bekants avlagda. Flera år sedan. Rentav tio vid det här laget? Fast då "alla" andra naturligtvis hade.

@Zombie: Men... då var ni ju ascoola! Det var bara de andra som inte fattade det. Jag antar att det kändes ungefär som de rejäla läderstövlarna med ordentligt tåutrymme som jag fick dras med på 80-talet i känslig ålder. Och manchesterbyxor innan det blev modernt igen. Det hade jag förträngt.

Då har du ju haft hela dubbelt så många som jag har haft - jävla prylnörd

Dessutom skaffade du din första långt innan jag skaffade min första. Att du alltid ska vara så kåt

på ny teknik...

Ändå kan du skicka bilder med din, om jag minns rätt... prylonörd eller ej, tekniknörden förnekar sig inte.

Var inte de där nokiorna hemskt tråkiga efter den lyxiga startacen?