Jag fick rolig post idag, Immanuel Brändemos självbiografi Trollhare: Ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob. Den är helt underbar. Finns att beställa på www.andet.se för 225kr + porto.

Jag skall köpa en hel bunt att ge i present till folk, tror jag.

Vill också ha!
Ska beställa bums.

Jag hade kunnat tänka mig läsa boken OM det inte vore för två skäl:

Han samarbetar med den Vidriga personen Torbjörn Andersson som tycker jag har skyldighet att betala andras (************) utgifter.

Jag orkar inte läsa mer än ett par sidor åt gången.

Aha. Tråkigt. Jag känner inte till historien om utgifterna, och den skall vi nog inte gå in på närmare här heller om den involverar andra medlemmar som inte själva väljer att ta upp det. Det låter i vilket fall som helst som en ledsam historia. Personligen gillar jag Torbjörn och har också samarbetat med honom om än i mycket begränsad utsträckning. Jag har t.ex. läst en tidigare version av Immanuels bok och lämnat feed-back på den, ombedd av Torbjörn (då fick jag ett ex av boken som ersättning och det var jag väldigt nöjd med). Immanuel är anställd av Torbjörn, på heltid, men visst är det ett slags samarbete.

Vad gäller att bara orka läsa ett par sidor åt gången, vill jag i alla fall tipsa om att kapitlen är väldigt korta, ca 2-4 sidor långa. Dessutom är texten uppbyggd kring en samling regler för mänskligt samspel som huvudpersonen (alltså Immanuels berättade jag) formulerar och prövar och reviderar vartefter han växer upp. Det gör att kapitlen också blir som uppdelade i mindre avsnitt. Språket är fantastiskt i sin enkelhet när barnets egen röst får träda fram.

Jag har förstått att en del har svårt för Torbjörn men har nog mest kopplat det till att han är väldigt rak och "oinlindad". Sådant kan jag tycka är skönt. När han håller i något så vet man vad som gäller. Själv kan man vilja lägga upp något på ett annat sätt, men när han bär ansvaret tycker jag att det är rimligt att han får styra över förutsättningarna. Sedan får man välja att acceptera dem eller ej. Och Anna som sköter kommunikation och administration för Andet är ju föredömligt tydlig. Hur det var innan Anna och Immanuel anställdes känner jag inte alls till. Det kanske finns skäl för den tydlighet som jag förknippar Andet med idag; förhoppningsvis lär vi ju alla av våra misstag.

Trist i alla fall när någon känner sig lurad! Jag förstår att sådant gör en skeptisk och avigt inställd.

Det är hans åsikt som är vidrig och inte hans sätt att framföra den. Att vara rakt på sak är alltid bra.

Jag förstår inte riktigt hur Överheten här på forumet motiverar att en person som begått ett ensidigt övergrepp mot en annan skulle ha nån sorts rätt till inflytande över vad av Sanningen som yttras för vem...