Aha, ni är såna där konstiga typer som min faster när jag var liten. Typ frågar om man gör någonting, det gör man ju inte så man svarar förstås nej; sedan visar det sig (i bästa fall) att ni menade om man någonsin gör det eller brukar göra det eller tycker om att göra det.

Och varför börjar man må illa när man inte har ätit på ett tag? Obekvämt.

Blodsocker fall. Drick lite juice så går det snart över.

Tack, jag vet, fast där gällde det stadiet då det bara hjälper att ha ätit. Självironin gick visst inte fram. Fanns sådan även i inlägget före.

OnT: 1. var finns det nåd... 2. borde skriva något "positivt" här som motvikt mot allt "negativt", "så gör alla andra"...

Jag har fått i mig något som min kropp snabbt vill göra sig av med. Kanske kom det från diskberget som under lång tid vuxit sig allt större och från vilket jag krånglat ut tallrikar och snabbdiskat dem för att ha något att äta på. Nu har jag i alla fall diskat första halvan av berget.

Jag har på förvånansvärt kort tid lyckats bygga upp ett nytt diskberg efter att äntligen ha blivit av med det förra. Jag börjar misstänka att det är något lurt med det där. Det är inte alls maskinerna som kommer att ta makten över mänskligheten, utan diskbergen. Det är inte intelligensen som kommer att få liv, utan livet som kommer att få intelligens. Troligen genom att blanda sig med DNA från mänsklig saliv.

Fortplantningen har de redan lyckats få kläm på.

Som om ett litet troll hittat sin boning djupt därinne i graniten, men som vräks efter att inte betalat hyran.

...och som vräks igen efter att ha trott sig hittat ett nytt hem.

...och hen som precis fått upp lite tavlor på de annars kala väggarna