Jag ska ta på mig och ge mig ut i vårsolen.
Är det vår redan?
Här har det töat i allafall.

Har sovit ut efter gårdagens nervositet och resande hit och dit. Det tog bara 15h sömn...fast jag var uppe 2,5h inatt och ~2h för att ta barnen till skolan. Men annars har jag sovit tungt sedan halv sju igår kväll.
Fast helt pigg är jag ändå inte.

Hur ska det bli när jag återgår i arbete...ständig dvala antagligen.

Ha det så skönt i vårsolen, eller vilken sol det nu än är!

Själv skall jag få ordning här hemma och sedan hämta son och katter.

...göra allt det där som jag nu punktat upp på papper och som inte borde vara så jädra svårt att ta tag i egentligen. Enkla ärenden, ett i taget. Och en jäkla massa transkription också då. Och städa...

Nej, nej. Enkla ärenden. Så att åtminstone de blir gjorda någon gång. Folk väntar ju på svar. Bara att beta av, lite i taget. En formalitet.

Först: Rapportera in det där eftersläntrande tentaresultatet så att studenten kan få sina poäng och få det ur världen. SEDAN skicka feed-backen. Som jag ju redan har formulerat. Ingen big deal. Hon har ju klarat det! Det är goda nyheter!

Nej, först helt enkelt leta fram det där jävla formuläret som betyget skall rapporteras in på. Det är ju enkelt, bara att söka i mailboxen: ladokunderlag.

Jävla ångest för ingenting!

Ah, det var mailboxen jag hade ångest över! Ett mail kvar med saker jag borde ha hunnit tänka längre kring. Men nu har jag läst det. Och det var inget att ha ågren över. Bra!

OK: sök det där jädra underlaget nu då!

Check! Det var väl inte så jävla svårt?!

(Att ta bort min f.d. särbo från förteckningen över närmaste anhöriga hos arbetsgivaren, det gjorde däremot ont.)

Och nu har studenten fått sin feed-back också, riktigt utförlig t.o.m. Guldstjärna till mig (behöver det nu, även om jag knappast förtjänar den efter att ha skjutit på en så enkel sak i flera dagar)!

Next: svara på de där tre väldigt positiva mailen, ett i taget. Visst, det gäller åtaganden, men de är faktiskt bara trevliga och inte särskilt krävande. Folk bryr sig om mina forskningsresultat. Det är väl bara bra, för sjuttsingen?! Inget att ha ågren över! Och det är de fantastiska människorna jag studerar som är i fokus, inte jag själv! Och de är ju fantastiska. Det krävs ingen övermänsklig insats från mig för att det skall komma fram. Jeez...

*öser stjärnfall över Inco, som tuggar ågren på löpande band och tycks kunna suga i sig det gotta också*

Tack!

Check! Dessutom skrev jag det där mailet till psyk om min medicinering som jag lyckats glömma alldeles för länge... bara för att få ett automatgenererat svar om att människan är i tjänst först en bra bit in i nästa vecka, men ändå. Jag misstänker starkt att stora delar av personalstyrkan på psyk håller på att gå in i väggen, eller redan har gjort det.

Då är det dags att börja bena i den där ansökan om befordring till fast tjänst då... den som visade sig kräva att jag har examinerat en fortbildningskurs som jag har skjutit på i... två år... eller mer? Usch, så jobbigt! I vilken ände börjar man? Jag måste så klart göra den där sista fördjupningsuppgiften som jag inte lyckats förmå mig att ta tag i. Vilket kräver att jag för tredje gången ber om att få plats på en ny omgång av kursen. Eller kan jag göra annorlunda??? Be om alternativ examination med hänsyn till mina diagnoser??? Kan man det när det är man själv som är läraren? Läraren som måste gå kurs om att vara lärare. Och med fokus på just examination. Det känns som lite... gungfly. Minst sagt.

Hm, det kan ju också vara bra att informera berörda parter om att den där enkla lösningen de tänkt sig med att ge mig tjänsten befordringsvägen kanske inte funkar så sär smidigt som planerat... och att göra det i så pass god tid att den paniklösning de måste ordna istället inte behöver ske med alltför mycket panik...

...fast det får bli imorgon. Kontorstiden är ändå slut nu. Snart dags att hämta sonen hos hans pappa. Schyssta han lagar mat till mig också. Kul för sonen att få vara med båda ibland.