http://www.kvp.se/nyheter/1.1561873/ele ... ste-eleven

"Men det blev aldrig något utpekande av ”jobbigaste eleven i klassen” på föräldramötet. Trots att mentorerna stod färdiga med resultatet på ett papper i handen, så stoppades redovisningen av några föräldrar. "

Mentorer? MENTORER? Jahaja, vad månne detta mentorskap lära ungarna?

Mycket rimlig slutsats av skolinspektionen. Hu!

Det vi kan vänta nu av dokusåpa-/Robinson-generationerna?

Det är visst sånt här entisarna kallar SÅSSIAL KÅMMPETÄNS...

När jag gick i skolan, så skulle man rösta om vem man ville sitta jämte.

Ingen valde mig, så fröknarna deklarerade: "Är det INGEN som kan tänka sig att vara snäll att låta XXXX sitta bredvid?"

Sedan, men samma fröknar inför läger, och val om vilka vi skulle bo med. "Ingen har valt XXXX, är det några som kan tänka sig att ta med XXXX i sitt rum?"

Samma klass skulle fotbollslag väljas, på några lappar stod det "vem som helst men INTE XXXX". Fast det kanske var ännu värre för killarna, de var 13 st, vilket resulterade att alla fick vara med utom en.

Senare ringde några och sade att en tjej hade hoppat av, och undrade om jag kunde hoppa in, de hade ringt alla så de hoppades att åtminstone jag kunde. När pappa hörde det, sade han "du säger NEJ!". Men jag sade ja... Jag förstod inte de där sambanden och allt vad det innebar.

Tidigt på lågstadiet så tyckte en annan fröken att jag var så konstig och jobbig, så hon lät mig byta plats med den som hade sämst plats.
När det var klart, så sade hon "Niklas, trivs du inte nu med din nya fina plats i stället för rummets sämsta?"

Jag minns dock inte om någon blev utpekad på föräldramöten. Jag tror inte det, men jag var inte populär bland de andra. Jag kunde få "Temple Grandin-utbrott" (tänker på när hon kastade en bok i ansiktet på någon). Fast jag blev också OFTA lurad att göra dumma saker, och en gång hade någon lagt en tung järnkrok i min gympapåse, antagligen för att den visste att jag kunde dänga till med påsen när jag blev provocerad. Det slutade med ett stort jack i huvudet på en annan i klassen. Jag förstod förstås inte då att detta troligen var med flit, jag trodde att kroken hade ramlat av av sig själv och hamnat i påsen

Vilka hemska upplevelser, Solenoid!

Har ju själv varit med om att bli vald sist på skolgymnastiken när det skulle spelas brännboll, osv. Undrar såhär i efterhand hur vissa lärare tänker, om de nu alls gör det. Ibland undrar jag varför jag överhuvudtaget gick i grundskolan.

Nä, jag kan inte för mitt liv förstå vad som får en person som ska föreställa pedagogiskt utbildad, att låta elever välja sådant här.

Jag har inte blivit utsatt för att alltid bli vald sist i lag. Jag var längst av alla, samt rätt snabb på att springa. Så det var oftast några små tjejer som blev valda efter mig.
Just i fotboll var jag väl tillräckligt kass för att bli totalt bortvald. Brännboll, där sprang jag runt fort även om jag träffade dåligt (fast det var andra som var helt usla på det också).
Just i gymnastiken så var det oftast så att läraren sade 1, 2, 1, 2, 1, 2 och liknande, och delade upp slumpmässigt. Val gjordes mest i klassrummet för hur vi skulle sitta eller vilka vi skulle vara i grupp med eller bo tillsammans på läger med. Nästan värre tycker jag idag.
De tillät också en tävling på en klassfest, som gick ut på vem som fick flest danser.
Jag fick dansa med två, som påpekade noga att det var för att de ville vinna.

Det är nästan mest störande att jag var så naiv och dum då, jag fattade inte hur illa det var. Nu när jag ser barn som ser utanför ut på det viset, så mår jag dåligt. För mig kom det mesta efteråt när jag började inse vad som egentligen hade hänt.
Jag gick till skolan varje dag som om inget hade hänt dagen innan. Och om det hände något, så fattade jag inte riktigt heller. Jag gick på hur dumma förklaringar som helst om jag ifrågasatte, eller så blev jag väldigt frustrerad och kunde kasta saker omkring mig.

jag har lite grann liknande upplevelser men konstigt nog har det alltid funnits en eller
två som haft det värre, som man själv antingen varit lika taskig mot eller tyckt
synd om så att man inte känt sig alltför utanför. Så när jag skrev detta kom jag att tänka på
ifall dom var också bokstavsberikade såhär i efterhand så kan jag tänka mig att det fanns
ett antal inom autismområdet osv