Asperger är en diagnos som snart inte längre existerar. Alla med AS är inte per automatik "högfungerande autism", oavsett namnbytet. Det finns således inga universalmetoder vad gäller "undervisning för barn med Aspergers Syndrom". Syndromet i sig existerar ju inte.

Nej, det är ju viktigt att komma ihåg. Det hoppas jag har framkommit och redan finns med i beräkningen, men när det kommer så detaljerade frågor som behovet av skärm mellan bänkar beroende på avståndet tycker jag också att det är värt att påminna om det. Det får ni nog kolla med varje enskild elev! Det kan upplevas väldigt olika. Själv kan jag inte se att en skärm skulle göra någon nytta - det sitter ju fortfarande andra runt mig, vilket känns, och med skärm kan jag inte pejla av dem. Jag som är van vid att klara mig utan anpassad miljö skulle nog dessutom känna mig lite klappad på huvudet, är jag rädd.

Klart att tillståndet, den högfungerande halvön av den autistiska kontinenten, det diffuskantade molnet av individuella blandningar av konstitution, nedsättningar och "uppsättningar", eller vad man nu vill kalla det, existerar. Hur höga förebilder man än har i oskicket att betrakta verkligheten som sekundär till mänskliga etiketter får man inte glömma att det är tvärtom.

Men att mänskligheten består av individer, och i aspergares fall ofta känsliga och/eller individualistiska sådana, kan uppenbarligen inte nog betonas.

Har ju inte orkat vara så aktiv i tråden, men lycka till, Teacher!

Så där ja. Alla möbler ihopskruvade. På måndag bär det av till IKEA för att inhandla det sista.
Laptops hemma, labdatorer hemma.
8 ansökningar so far:-).
Things are looking nice.

Intressant hur alla råd från denna tråden ignorerats och läraren istället verkar ha gått på samma standardupplägg som gällde för de värdelösa aspergerklasser jag placerades i på högstadiet under det mörka 90-talet.

Bara idén att samla personer med samma diagnos i ett och samma utrymme är idiotisk.

Det tror inte jag.
Riktade utbildningar är en bra grej för dem som behöver sådana men det gör ju inte alla med AS. Dig passade det inte alls då.

Jag lärde mig läsa, skriva och räkna grundläggande matematik genom den gamla sortens skola som dog ut helt de första åren på 90-talet. Lärarna var också av den gamla sorten. Man satt och skrev repetitivt i linjerade skrivblock. Det var inget flum. Efter de två första åren på lågstadiet har jag inte lärt mig någonting i skolan. I synnerhet inte genom specialpedagogiklösningarna.

Jag med och jag hade ingen Aspergerdiagnos på den tiden. Gick ut nionde klasss 1992. Jag är ju utvecklingsstörd, hade inte kunnat prestera bättre med någon annan metod än den som erbjöds då.

Nu vid 35 års ålder skulle jag lätt bräcka de små uppbåsta små glinen till klasskamrater och få motsvarande betyg 4-5 i många ämnen. Men det vore lite löjligt att gå om högstadiet nu, haha.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiva förslag på hur man annars skulle göra.
Hos oss finns möjlighet att sitta i 3 olika rum. Rum 1 med 5 platser, rum 2 med 4 platser och rum 3 med 5 platser.
Rum 3 har gott om luft mellan arbetsplatserna, de andra har avskärmningar om så önskas.
Utöver detta kan man följa undervisningen hemma via internet eller få materialet till sig via ftp.

Människorna vi tar emot är Aspergare som kan ta sig till skolan själv, kan umgås med andra och så vidare.

Alternativet till oss är .....................ingenting. Man får en högskoleutbildning med stöd av kompetenta lärare och specialpedagog.
Så att säja att jag inte tagit till mig av råden i tråden stämmer inte riktigt om jag ska vara brutalt ärlig.

Kompetenta lärare och specialpedagog är tomma uttryck. Skolpersonal och psykologer har ända sedan 90-talet använt dessa begrepp för att försöka ge sin verksamhet, vilken i grunden är felaktig då den fokuserar på en handikappaspekt och hur denna ska gå att "anpassa", ökad trovärdighet. Slöseri med skattepengar.

Kanske är jag på allvar feldiagnostiserad, tror som sagt att autismspektrum är mycket bredare och mer ojämnt än vad diagnosen "asperger" gör gällande. Idiotundervisningen kanske passar den subkategori inom autism som går att klassificera som "klassisk asperger" men den del av spektrumet jag befinner mig på är varken HFA eller Asperger. Ser fram emot att diagnosen AS skrotas. Hade man redan på 90-talet haft en bredare syn på autismspektrum hade det kanske också funnits lärare som inte trodde att Asperger var den enda form i vilken högfungerande autistiska drag kunde uttrycka sig.

Förklaringen att "alla är individer" är inte god nog. Det är fortfarande som att blanda äpplen och päron under en väldigt begränsad uppsättningen kriterier. Som att säga att omelett och kokt ägg är samma sak, att tiger och lejon är samma sak, att gran och tall är samma sak.

Jag tror att autismspektrum, i synnerhet vissa delar, är närmare besläktad med Kluster B-personlighetsstörningar och schizofreni. Aspergerpedagogernas, münchhausenmammornas och "aspieaktivisternas" (Pemer, WrongPlanet etc) vilja att avdramatisera och dementera detta gör diagnosen ännu snävare. Inte konstigt att dessa motsätter sig att aspergerbegreppet tas bort ur den officiella medicinska terminologin.

Den typ av autism jag har är ungefär som jordnötter i relation till äkta nötter. Jag är en baljväxt, inte en nöt. Dagens psykiatriska pseudovetenskap är lika träffsäker som antikens botaniska systematik eller indelning av djurarter, dvs inte alls.