Granntanten gillar mig, eftersom hon tror att om jag försvinner så flyttar "svartingar" in i lägenheten. Det är tragiskt på samma gång som det är läskigt. Speciellt när hon tyckte det var ok att prata med mig om min mors hund och förmodligen njöt av svenssonsammanhanget.

Sen har det väl hänt en del gånger att någon tyckt sig vara min vän när jag knappt sett dem som bekanta. Jag känner inte gemenskap och brukar vänta länge innan jag litar på någon, varför många skräms iväg av min kyliga attityd. Har stött bort en del ok människor på det sättet, men då har jag inte heller någonsin haft en ogenuin vän.

Min förra granne som är narcissist var rolig. En gubbe 60+, börjar väl närma sig 70 nu.
När jag flyttade in 2001 var jag tjock och han bevärdigade mig inte ens med en blick. Men så gick jag ner i vikt 25 kilo och blev riktigt smal.

Då började han sitta på sin altan och utbrista högt och tydligt:
- Oh, så tjusig och vacker du är. Och så vackert hår du har! (Mörkrött långt hårsvall). När du flyttade in här, då var du fet och äcklig!

Han bjöd på kaffe vareviga dag, bjöd min hund på köttsoppa och var sååå pratsam och gemytlig. Ville gärna att jag satt där bredvid honom på altanen och drack kaffe som en sällskapsdam, en prydnad.

Sedan gick jag upp i vikt igen för en par år sedan. Färgade håret regnbågsfärgat också. Då blev det silent treatment, han sade inte ens hej.. Skönt tyckte jag eftersom jag fann honom enerverande med detta eviga kontaktsökande varje gång jag gick ut till brevlådan eller gick ut med hunden.

För ett antal år sedan så var det en tant som ville hjälpa till med en massa konstiga saker.
Sy gardiner och allt annat konstigt som hör till NT-världen.

Det visade sig sedan att hennes son var kompis med en bekant till min kollega.
Eller i klartext, Jag jobbade på järnvägen och hennes son satt hemma och pluggade tågtidtabeller (Bokstavligen).

Hög iq.

Min höga iq gjorde att jag fick enorm status hos en tjej. Hon ville bli ihop med mig, vi var ihop i ca 3 månader.

Med tiden insåg jag att hon letade STATUS. Hon gjorde med andra ord samma sak i nyktert tillstånd som en hel del tjejer gör på krogen med helrör och backslick (och de benämns med rather nedsättande ord). Hon kunde inte ens göra slut ordentligt. Det var JAG som fick sätta ord på de tankarna.

Sen ville hon ha råd om sina nya "manliga bekantskaper" av mig. Gissa om jag fick ett utbrott....

N, läser du det här... hör av dig. Jävlar vad du kommer att bli förvånad.

Har blivit uppskattad på många håll. Tjejer gillar mig ofta eftersom jag förstår hur de tänker och samtidigt, till skillnad från många standardbögar, har karaktär.

Har fått höra att jag har vansinnigt skön och galen humor. Många gillar mig för att jag kan vara okänslig och fruktansvärt hånfull och nedlåtande men samtidigt träffsäker på ett utflippat sätt. Jag kan vara lite som Sasha Baron Cohen emellanåt. Prata med accenter, skapa egna lustiga danser och säga fula saker med ful brytning för att parodiera/förlöjliga olika raser och kulturer. Allt med känsla för skådespeleri.

Intelligenta människor har sagt till mig att jag har en unik förmåga att se folks sanna personlighet/karaktär och även sätta ord på detta.

Många hatiska narcissister verkar se upp till mig. Se mig som en slags förebild. Som om jag var superstjärnan de strävar efter att vara.

Även glada människor gillar ibland att bada i min karisma. Estettyper brukar generellt se mig som någon slags halvgud och instinktivt välkomna mig i gemenskapen trots att jag aldrig studerat det de håller på med. Många verkar ändå se mig som någon slags mästare vad gäller humor och teatralisk förmåga. Dessa teatertyper söker ofta upp mig om jag går ut någonstans och lyssnar med andakt när jag öppnar munnen, medans vanligt folk ofta är misstänksamma och lite rädda för mig.

Jag är egentligen lite som Hitler omgiven av kerubliknande hippies, satyrer och nymfer som ligger och spelar harpa.

Jag fick höra ryktesvägen att en kille tyckte jag var häftig som alltid spenderade rasterna i skolbiblioteket, det hade jag nästan glömt. Det påminner mig lite om ett fd mobboffer som talade bland skolor. Han fick för sig att alltid ha en basker. Det blev rena häxjakten men andra tyckte i hemlighet att han var cool.

Josef3, så jävla roliga beskrivningar .

Jag kom på en till skummis från mitt liv. En kompis valde ut mig från ett foto. Jag gick på ett ställe där man utredde folks arbetsförmåga och då var vi på utflykter ibland. Jag blev fotograferad sittandes i kamouflagemönstrade militärbyxor, linne och satt och såg allmänt hård ut. Tatuerad och piercad med en blick som genomborrade fotografen, typ.

Så efter att vi blivit kompisar berättade hon hur hon gått tillväga. Hon hade sett fotona från utflykten, pekat på fotot av mig och frågat personalen. Vem är det här?
- Det är sugmundfreud, sade personalen.
- När får man träffa henne då, undrade min blivande kompis.

Och sedan så började hon gå dit på tider när jag skulle dit. Man fick skriva in i en pärm vilken dag, tid och hur länge man skulle vara där, allt efter ork och förmåga.

Skitskumt att hon valde ut mig från ett foto tycker jag. Men hon kanske tyckte jag såg sympatisk ut. Eller så är hon bisexuell och trodde jag var en truckerflata och att vi skulle kunna äta tacos tillsammans så småningom. Har fått lite sådana vibbar ibland. Men hon väljer män till partners.

Folk har uppskattat min rakhet. Men då handlar det om folk och kretsar där rakhet värdesätts.
Falska, intrigerande och ständigt ironiserande människor brukar inte gilla mig, de skräms av rakheten.