Har du fått en riktigt vidrig julklapp någon gång? Eller en komisk? En som varit helt fel, eller som känts som att personen gett den av ren elakhet eller snålhet? Kan vara allt från duplo till en femtonåring till någons avlagda plagg. Kort sagt, värsta julklappen eller födelsedagspresenten?

När jag var i övre tonåren fick jag och brorsan varsin oförglömlig julklapp av farmor.

Varsin slarvigt urdiskad bregottask innehållande en hembakad pepparkaka föreställandes våra respektive namns begynnelsebokstav. Jag fick även ett uppskattningsvis 20-30 år gammalt pack med röda kronljus som legat i farmors byrålåda.

I brorsans ask låg dessutom en syltkaka... antar att hon hade missat att den låg kvar, då hon brukade använda bregottaskar som kakburkar. Så jag och brorsan slogs ju om syltkakan, och kronljusen smulades sönder, för brorsan tyckte ju att han skulle ha fått kronljus också, och jag ville ha halva hans syltkaka Eller, nä.

Nämnas skall att våra kusiner brukade få dyrbara presenter och pengagåvor, då stor skillnad gjordes mellan barnbarnen.

Jag tycker ju hon kunde låtit bli att ge dessa julklappar till mig och min bror, för de kändes verkligen som en total diss. Medans farfar levde brukade vi få varsitt kuvert med pengar, 300 kr. Undertecknat från farmor och farfar. Kan ju nämna att dessa kuvert upphörde att komma när han dog.

En mobiltelefon. Jag ser det som en förolämpning att placeras i ett mainstreamfack. Mobiltelefoner hade ju precis blivit populära och då skulle alla ungar över 13 ha en. Jag som vid den åldern var helt ointresserad av vanliga människors sociala regler uttryckte utan återhållsamhet mitt ointresse och ignorerade deras försök att skingra den obekväma situationen som alla utom jag kände av.

Det var en av de mer skinande stunderna i mitt liv. Ingen kan säga att jag misslyckades med att vara social för jag försökte verkligen inte. Jag blir freds till sinnet när jag tänker på det, jag hade ett sådant obesudlat tankesätt. Det enda sociala jag gjorde den kvällen var att inte berätta att jag till och med tog illa upp, fast det kanske berodde på att jag inte hade ord för det.

Deoderant. Vet inte hur många såna där askar med AXE spray jag har fått. Brukade alltid få det av morsan när jag bodde hemma, från att jag var ~15. Om det var en pik på något sätt för att jag luktade piss, så tänkte jag inte på det. Har alltid haft annan deo och grejjer, så jag tänkte inte längre än att hon saknade fantasi. Har aldrig varit i nöd på sån skit.

Antar att det var årets julklapp. Julen i ett nötskal, folk köper meningslös skit åt varandra och springer runt och säger "Det är tanken som räknas".
Jaha, men sluta tänka så jävla mycket då . För det där tankarna verkar ju mest leda till att folk får saker som gör att de tänker, jahapp, ryms denna i förrådet månne, känns ju taskigt att kasta bort den.

Hur många kommer inte att få en spikmatta i år? Även fast de kanske hatar kristallhealing och sådant!

Fan vad tacky. Den ultimata sista minuten-julklappen. Färdig i presentförpackning också varje jul.
http://www.e24.se/lifestyle/klacksparka ... 656127.e24

Kanske, själv brukade jag köpa alladin askar. Julen är till för småungarna, tycker jag. Presenter bland vuxna är bi-effekter, men det ska väl inte vara samma sak man ger varje gång.

Nej, då skulle vi ju dött ut.

Det är väl tanken "jag vill ge dig någonting" som menas, men just julklappar är ju allt utom i princip obligatoriska.

De som läser i någon kvällsblaska om vad som är populärt det året bekräftar bara att de varken bryr sig eller känner personen i fråga. Med det sagt så uppskattar jag att veta vart jag har människorna.

Plåtburkar. 3 st. Varje fylld med något. Den ena med bomullspads, den andra med tops, den tredje minns jag inte.

Jag fick det för att personen tyckte att det var löjligt att ge pengar.

Jag slängde alltihop.

Jag avskyr överraskningar, och det är ju aldrig något man blir glad av (nästan aldrig). Om någon hade överraskat mig genom att ge mig precis något jag vill ha men inte har råd med, då hade det gått bra. Men så är det ju aldrig, utan man får hemska saker som man inte vill ha, och så får man ovanpå det skäll av sin mor eller något, för att man ser otacksam ut och inte tackar på rätt sätt LOL.

Själv brukar jag (om jag köper) vinnlägga mig om att köpa något som jag vet att personen verkligen vill ha eller använder. Tyvärr så verkar det som att folk hellre får ngt meningslöst som de inte vill ha, än en udda present (som blomnäring för hela året, som de verkligen använder mycket av - jag gav detta en gång, och personen betedde sig sådär otacksamt som jag brukar få höra att jag gör, trots att personen använde MYCKET av blomnäring och älskade att pyssla med blommor).

Jag har väl aldrig fått något riktigt illa. Dock så är jag noggrann med att påpeka för alla att jag vill absolut INTE ha prylar som man skall hålla reda på efteråt.
Är det inget speciellt som jag har pekat ut så vill jag hellre ha en ask med choklad eller något annat som jag, med gott samvete kan kasta efter jul.

Jo, det är väl det. Så det blir ju väldigt komiskt när en person som uppenbarligen inte vill ge en någonting alls egentligen, ger en någonting. Såsom min farmor och hennes urdiskade bregottaskar. Vi visste ju redan att farmor inte gillade oss. Bregottaskarna bekräftade hur illa det var ställt. Vi skrattade nästan ihjäl oss åt julklapparna, jag och brorsan har ganska lätt för att se det komiska i olika situationer. Min mamma var inte lika road över denna totaldiss av hennes barn dock, hon är rätt så känslig.

Hennes värsta julklapp var att hon fick ett handarbetstyg av sin mor. Som legat i ett linneskåp där hemma under hela hennes barndom. Hon smög iväg och grät då.



Ja, det är ju en trygghet i att veta var man har varandra.