Vad 17 var det jag drömde?! Jag minns att jag tänkte när jag vaknade till, den vändan, att jag bara måste komma ihåg att skriva om det i den här tråden.

Det var något med lilliputter i, fast de inte hette så. Jag hamnade där.
Jag var någons syster.
Det var väldigt underfundigt... tyckte jag i alla fall just när jag vaknade.
Var ett spädbarn med?
Något med dimensioner tror jag bestämt att det var.

Alltså, vi var två systrar.
Hur kom alla de små varelserna in i bilden?

En navelsträng? Eller kom den bilden bara upp nu av någon annan anledning?
Kapad navelsträng?

Det var något med något slags badhus (? vått var det i alla fall överallt) där jag var den enda som gick omkring med bar underkropp utan att veta varför och utan något att skyla mig med. Usch.

Och min allra första pojkväns mamma bjöd på mat. Det var kött, men jag fixade inte att säga att jag inte äter det. Eller så glömde jag det? Och åt det i alla fall. Så kom jag på mig själv, och nästa gång åt jag bara potatis. och lite sås, fast det var köttbuljong i den.

Men hon skulle ju aldrig vara så hänsynslös.

Huga, sånt där har jag drömt i anknytning till gamla minnen av utsatthet eller när jag känner mig otrygg i världen, på väg ut i okänt...

Jag drömde att jag var på ett varuhus tillsammans med en kompis. Vi besöker en toalett, till vilken han har nyckeln (i form av en stor plastbricka). Två säkerhetsvakter skyndar förbi. När jag kommer ut från toaletten är kompisen borta och jag försöker leta reda på honom. Herrar med smoking står utspridda i små grupper och samtalar otvunget och får mig att känna det som att jag inte hör hemma här. Jag irrar runt, hamnar på damernas toalett och vänder generat, låtsas som att jag inte alls är vilsen utan bara charmigt disträ. Kompisen tycks som bortblåst.

Jag går med resoluta steg och tar mig nerför tunga trappor i mörkt trä, först två steg i taget, fyra steg och sedan alltfler tills jag slutligen helt struntar i trappstegen och svävar omkring lite som jag vill ("som en vampyr", tänker jag och skrattar lite för mig själv), men ingen märker något, så till slut tröttnar jag och svävar in i en salong som jag föreställer mig är vardagsrummet, bara lite större än vad jag är van vid.

Bakom mig hör jag plötsligt någon komma och när jag vänder mig om ser jag en mycket blek man i lång rock av svart läder, kängor, röda läppar, rakat huvud och något som ser ut som Thief 2:s ikon tatuerad i svart på höger kind. Hans steg låter som ljudet av tung bas på hög volym. Mannen tycks äga allt han ser. Han säger att det är dags för kurragömma. En kvinna i fladdrande klänning ser sig lekfullt om från sin plats på en enkelt utformad byrå och jag tänker att "kurragömma" är detsamma som "Spot the human", så jag känner att det är bäst att avlägsna sig: Ett öppet fönster erbjuder en väg ut och jag hoppar ut.

Ute har det börjat snöa och allt är tyst, fridfullt. Jag väntar mig att gravitationen snart ska ta tag i min kropp och slunga mig mot marken, men istället svävar jag, nästan som vore jag en av snöflingorna som faller tyst omkring mig. Genom ett annat fönster ser jag en kvinna med smålockigt hår sitta och läsa. Till slut landar jag, men slår i backen oväntat hårt och faller bakåt, kall snö yr över mitt ansikte och för en kort sekund tror jag att jag är död, men snart andas jag in djupt och tänker på den smålockiga kvinnan: "Varför kommer hon inte utspringande och tar hand om mig!?"

Ojh! Så det är här du slösar på dina bokstäver? Väldigt skickligt skrivet.

Jag drömde om en prästgård som var till salu för 40 eller 400 miljoner och som jag var fast besluten att köpa. När folk invände på grund av priset förklarade jag att byggnaden skulle bli ett hyreshus och bära sin egen kostnad.
Sedan satt jag på ett kafé iklädd ett glipande, svart förkläde som hela tiden snodde sig och blottade ett naket bröst eller höften och benet. Förklädet tog jag på mig för att bevisa att jag inte bara var en simpel gäst utan hade lika gärna kunnat hoppa in som personal. Oklart varför. Den redan befintliga personalen verkade, förargligt nog, inte alls övertygad.

De hade placerat bord och stolar på ett inadekvat sätt också så det kliade i fingrarna att få börja ommöblera. Men det fick jag inte.

Jag drömde att jag flög, men jag flög vilse.

Unni Drougge ville sälja en vit soffa, så hon hade satt in en annons där det stod ungefär:
"10 rum och kök på Rörstrand, här står en vit soffa - HAHAHAHAHAHA jag har tröttnat på den så kom och hämta!" Den som dök upp var Kristian Luuk. Han påstod efteråt att han från början åkte dit för att han var så nyfiken på en lägenhet som hade tio rum och ville smygkika lite. Det slutade med att Unni och Luuk blev ett par.

The end.

Drömde att jag bytte blöjor på en sån där halvmetersunge, fy fan vilken mardröm!
eländet hade skitit ner sig nåt sagolikt bedrövligt
Jag i en sån omanlig sysselsättning är otänkbart. Måste ha snedtänt på sömnmedicinen.