Tycker jag känner igen båda delarna.
Fast för att ta det enklaste, om jag vaknade ännu senare skulle jag ha ännu mindre framtid. Åtminstone i dagsljus och som det känns.
Och förstöra genom att bara vara, då tänker jag
personligen på mitt förflutna som odiagnosticerad aspergare. Och även som diagnosticerad. Bättre då om man bara råkar förstöra något som inte, från ens egen sida, var byggt riktigt på sanningen, även om man var i god tro när man byggde det, genom att vara trogen något i sig själv som man inte vill eller kan kompromissa med. För är man en bra människa (som de ovan citerade) ger det rimligtvis chanser till uppbyggnad som inte skulle infinna sig annars.
Skulle önska mig utveckling, men för närvarande utan att förlora ännu mer mark att stå på.