Det där har jag faktiskt funderat seriöst på att skriva som en del av ett system för att hålla rätt på vad som finns hemma och vad som behöver köpas nästa gång. Typ tala om för datan var man tänker handla och den spottar ur sig en lista i rätt ordning med de varor som behövs och är lämpliga att köpa just där.

Ärligt talat gör jag också en variant av det där, fast på baksidan av begagnade kuvert (även om jag sedan måste anpassa efter vilka grönsaker och andra råvaror som råkar vara fina för tillfället). Det blev bara så lustigt tillsammans med den storvulna retoriken om Mensa och att använda sin genialitet.

Enkantigheten har ju givit upphov till intressanta och mångförgrenade utläggningar om allsköns kantighet. Det är klart att jag då frestades att kasta upp ytterligare en kantighet för en eventuellt ny runda av fyndigheter.



Min ork är väl också rätt begränsad, liksom min kunskap. Men ibland dyker det upp ett litet frö, när jag som "vimmelklant" tar del av aktiviteten här på forumet.

Så utifrån denna min självinsikt skulle jag då till frågan om vimmelkantens cirkulatur kunna foga den om vimmelklantens kurvatur - exempelvis uttytt som hur man ska klara av att hänga med i svängarna, när det går undan ...

@Incognita:
Ett sätt att tolka uppgiften är att man ska rita vardera linjen på vald yta i ett enda drag utan att lyfta pennan: Först ritar man den ena linjen och sedan ritar man den andra på samma yta som den första och ser då att de två linjerna skär varandra.

Din historia om mensamedlemmen var rolig förresten: Den bekräftar min fördom om Mensa som en samling världsfrånvända knep&knåpare, men det blir väl lätt så när man fokuserar på enbart logisk intelligens!?

Asplund ja... Det är en knallröd bok som enligt författaren själv inte bör läsas eftersom den efter hundratals inlämnade korrektur fortfarande innehåller felaktiga detaljer, då de på förlaget inte behärskar korrekturläsandets ädla konst, och eftersom den är just så osmakligt knallröd. Mycket charmig farbror (vi har talats vid på telefon några gånger angående kopieringsrättigheter för artiklar som han har skrivit).

@Schueberird: Jaså, var det så enkelt? Det var faktiskt den allra första lösningen jag tänkte på men jag tänkte att det nog inte räknades som skärningspunkt om linjerna faktiskt överlappade varandra på den ledden. Måste det alltså inte bli en vinkel?

... och nu blir jag nyfiken på farbrorn också. (Asplund, är det taget? )

************************

Parallella linjer som skär varandra: En "lösning" jag tänkte på var att, i viss mån analogt med den trerätvinkliga triangeln, tänja definitionen av "parallella" till "med mellanrum som upptar lika stor del av en sfär, mätt parallellt med en ekvator som inte sammanfaller med någon av dessa linjer, oavsett var på sfären man mäter denna 'parallellitet'". (Blev det rätt? Orkar inte kolla varje detalj...) I så fall skulle jordens längdgrader bli sådana "parallella" linjer, skärande varandra vid polerna.

Fast det kanske är ännu mindre koscher än den sfärprojicerade triangeln.

De linjerna är ju åtminstone parallella i förhållande till väderstreck.

Ja, visst är det ett passande namn, Asplund? Jag hade hört att han skulle vara lite svår socialt, men han var ju hur trevlig som helst. Så klart. Någon diagnos har jag dock inte hört talas om.

... "av omkretsen på en sfär" ska det förstås vara.

Eller varför inte: Dra en rak linje som är parallell med sig själv.

Men skär de varandra? Jag som trodde att matematikernas definitioner var exaktare än oss vanligt folks... *sliter det hår jag har kvar*

Men går det inte att fixa något idiotsäkert om man drar dem på lagom respektive avstånd förbi några lagom stora och placerade svarta hål eller dylikt, som kröker själva rummet för den ena såpass att den skär den första utan att det åtminstone har blivit någon krökning mätt i det rum som varje del av linjen löper i?