Ny tråd Svara på tråd  [ 5 inlägg ] 
Psykiatrin på 70talet. 
Författare Meddelande
Medlem
Inlägg Psykiatrin på 70talet.
För 33 år sedan slog fotografen Helena Frykstrands bilder av den fastspända Elisabeth ner som en bomb.

Det blev ett rejält uppvaknande för människor i den folkhemska idyllen om hur repressivt det kunde fungera inom psykiatrin.

Helena Frykstrand berättar att Elisabeth ville att bilderna skulle publiceras så att hennes situation skulle uppmärksammas.
Socialstyrelsen hotade att polisanmäla fotografen.

- Men det blev inget av det, eftersom jag agerade enligt Elisabeths uttalade vilja, säger hon.

I pressklippen från denna tid återkommer experternas skuldbeläggande av patienten. "Det finns hopplösa fall" säger en chef efter avslöjandet hur en ung kvinna behandlades av psykiatrin. Individen kritiseras istället för strukturerna.

Tidsandan ringas även in på ett tydligt sätt av den ansvarige läkarens ord dagen efter att missförhållandena angående Elisabeth avslöjats.
"Lobotomi har diskuterats...Familjen har mjuknat inför argumentet antingen lobotomi eller att aldrig mer få träffa sin dotter".
Sverige 1977

Bild

http://www.nyhetsverket.se/nyhet/5266/%C3%96vergrepp-mot-de-svagaste


3 februari 2012, 16:14
Medlem
Inlägg Re: Psykiatrin på 70talet.
Är det samma Elisabet som i "Fallet Elisabet" (Freja/Steffi)?

Det jag sett är att inte så mycket förändrats. Inte tillräckligt mycket.


4 februari 2012, 02:08
Moderator
Inlägg Re: Psykiatrin på 70talet.
CodeRedAlert skrev:
Är det samma Elisabet som i "Fallet Elisabet" (Freja/Steffi)?

Ja.

http://www.arkiv.certec.lth.se/freja/

CodeRedAlert skrev:
Det jag sett är att inte så mycket förändrats. Inte tillräckligt mycket.

Varför kunde jag just tro det... :(


4 februari 2012, 02:12
Moderator
Inlägg Re: Psykiatrin på 70talet.
Fast min fasters bipolära man brukar kalla det hotellet. Vilket i och för sig inte innebär att han skulle överväga att lämna dricks, eller rekommendera det vidare. :|


4 februari 2012, 14:41
Medlem
Inlägg Re: Psykiatrin på 70talet.
Visst kan det vara "trevligt" att vara inlagd också.
Man blir serverad någorlunda god mat på regelbundna tider och man slipper ifrån vardagslunket och alla krav för ett ögonblick.
Sällskap brukar också finnas, många hittar själsfränder och knyter starka band med folk de aldrig annars hade mött. Att befinna sig i en sårbar situation gör det lättare att släppa på vanliga konventioner och komma nära varandra...vilket kan ge mycket för någon som annars lever ett ensamt liv, exempelvis.

Men myntets baksida är att blir man riktigt sjuk och förlorar kontrollen över sig själv och blir tvångsvårdad, så är man helt i händerna på andra människor.
Det är väl där det kan gå snett på olika sätt.


4 februari 2012, 19:07
Ny tråd Svara på tråd  [ 5 inlägg ] 


Som gäst saknar du privilegier.

cron