Så här finns en satslogisk eller definitionsfråga: var underförstår man att vinklarna befinner eller kan befinna sig när man skriver "en triangel med tre räta vinklar", och i fall av avsikt att kommunicera, var underförstår man lämpligast att motparten underförstår att vinklarna befinner eller kan befinna sig och hur kommer man smidigast fram till en gemensam underförståelse? Och Ockams rakkniv? Vill man bruka den till att skära av vinklar (och i så fall vilka och på vilket underlag?) eller tolkningar som inte har stöd i texten?

OnT:
Glad, orolig, nervös, arg och tacksam.

Det beror la på inramningen. Min tolkning ter sig mindre relevant på en mattetenta, men för en tankenöt är den ytterst relevant (se gärna Asplunds Genom huvudet för en aspigt ingående diskussion av tankenötens kommunikativa sammanhang). En sådan är ju inte underhållande om den inte bryter mot adressatens förväntningar - och just det ingår paradoxalt i adressatens förväntningar (men en del som man alltså inte skall bryta mot). Det ingår i det kommunikativa kontrakt, det ramverk, som deltagarna tillsammans etablerar och upprätthåller. Just här var inramningen tämligen diffus, skulle jag säga. Kanske missförstod jag den ram som Ufo och Schueberird hade skapat; kanske lekte jag med den; kanske omförhandlade jag den. I vilket fall som helst är det ofta just i dessa kommunikativa gränszoner som nya möjligheter uppstår.

Vimmelkantig

(om du ursäktar; jag satte det i samband med den här trådens utveckling, men det kan ju ha varit egocentriskt.)

Vad är vimmelkantens cirkulatur...
Äh, nu har jag varken ork eller kunskap att dra upp nästa tankenöt, ser bara potentialen...

Valnöt, para(dox)nöt, hazzlenöt...?

Jo, visst beror det på inramningen. Här var den diffus ja, och i en tankenöt kan det vara en förutsättning. Och nu blir jag nyfiken på Asplund också. Hoppas jag kommer ihåg den tills jag har litet ordning på något...

Då kan du få omtolka nästa uppgift: Dra två parallella linjer som skär varandra.

Är det OK om de skär varandra på två ställen (eller fler)? Inte fasen vet jag hur det är meningen att man skall tolka uppgiften (thinking inside the box är inte min starka sida), men min första tanke var att det är väl bara att böja remsan och låta den korsa sig själv. Om det nu inte faller på att pappret anses vara i vägen då och att de egentligen inte vidrör varandra - men då är det väl bara att dessutom vrida på remsan då så att de nuddar varandra (lite som kvantpartiklar med olika slags spinn). Eller använda en spritpenna på ett tunt papper så att linjen går rakt igenom.

Knögglar man ihop pappersremsan tillräckligt mycket skär de varandra på en väldig massa ställen.

Linjerna är fortfarande räta på den tvådimensionella ytan. Hur mycket man än knögglar.

Hur mycket man än knögglar den genom den tredje dimensionen.