Mig också. Ett skäl så gott som något att debattera saken offentligt.

Ja, det kan jag köpa. Kudos!

Så - är rättvisa = demokrati?
Är demokrati = rättvisa?
Exakt VAD är demokrati?
Är det allt som står i FN:s stadgar, som definierar mänskliga rättigheter, eller något mer?

Jag tycker vi hjärntvättas till att tro att vi har demokrati i Sverige fast det haglar ned bevis på motsatsen. Jag kan ta fram graverande exempel ur stadgarna för funktionshindrade som visar på grova brott från Sveriges sida. Men landet kan inte dömas, då de aldrig ratificerat lagarna, vilken folk inte vet. Det vet inte innebörden av lagarna eller ratificeringen.

Vi döms ofta för brott mot barnkonventionen, för att den är ratificerad (juridiskt bindande). Likaså döms vi ofta för tortyr av fångar (lånvarig isolering).

Många stater har i praktiken bara två block att rösta på, vänster och höger. Dessa styrs båda av marknadskrafterna/kapitalismen och närmar sig sålunda hela tiden varandra tills man knappt har mer än ett val kvar: individualism/kapitalism.

När den bärande bjälken i V-blocket i vårt land har kollapsat och de övriga bjälkarna är för taniga så finns i princip bara ett högerblock kvar.
Är påverkan via bloggande, Facebook och demonstrationer verkningslösa?

Tack! Kudos från nallen i en politisk fråga, oj...

Instämmer. Ovan talade jag om det mått av demokrati vi trots allt ännu har, som vi inte får glömma bort i vår brist på erfarenhet av att leva i vad som även formellt är en diktatur eller totalitär stat, och som vi kanske skulle utnyttja bättre om vi hade någon sådan erfarenhet.

Gör gärna det, om du vill och orkar och så. Det är viktigt och åtminstone jag är nyfiken. Kanske i en egen tråd?

[/quote]... eller måste vi, likt många alkisar, sjunka till botten innan vi kan ta spjärn mot något som gör att vi kan stiga igen?

Men en sak jag undrar om den talas så litet om med flit (av politiska skäl eller för säljande mediedramatik) är att loppet verkar långtifrån kört trots sossarnas förfall:
http://www.dn.se/nyheter/politik/tatt-mellan-blocken-trots-s-kris
Nu talar jag återigen om det vi trots allt har, vare sig man vill kalla det vänster eller före detta vänster som numera snarast är socialliberal.

... jag menar, om v och mp visar sig kunna kompensera för sossarnas minskning, och inte förborgerligas (ännu) mer, kanske s-minskningen rentav är positiv ur välfärds- och rättviseperspektiv?

Ja, det hoppas jag på. Och deras ledare har jag gott intryck av hittills.

Jag finner det ledsamt att Mona aldrig riktigt fick någon chans. Hon tog sig ju rejält mot slutet av valkampanjen. Jag tycker att hon verkar ha integritet. Och mod; äntligen någon som vågade göra gemensam sak med V och Mp.

Aftonbladet har förkunnat sitt beslut. Det blir Eliasson, och han har inte sagt nej ännu. Hoppas bara gubben lever nog länge...

Nu blandade de ju ihop det där med interims- och permanent ledare litet grann. Men tja, tänk om de inte har någon yngre av tillräckligt format eller moral - i alla fall inte av hans? Fast då får ju media den svenskamerikanska ungdomsfixeringen att haka upp sig på, förutom att han är oprövad inrikespolitiskt.

Sedan kunde de väl vara mindre rädda för Sjöstedt och Romson, om det nu är som AB säger att de är det. Och om jag för tillfället godtar den där personfixeringen. De måste arbeta på sin mognad att sätta intresset av en vänsterregering före den snäva partiegoismen att återta en ledande roll som förutsättningarna för är förbi.

Visst ja, det gäller alltså Jan Eliasson.
Och det var väl den här artikeln Yetin syftade på.

Är sossarna så dåliga på att ta tillvara sina kompentenser som AB-krönikören Lena Mellin påstår här?

Utan att ha satt mig in har jag länge haft det intrycket. För mycket betong, för mycket intriger, för mycket splittring som aldrig har fått någon sund vädring underhand, för oinspirerande för en ung idealist med någorlunda rent hjärta i behåll. Eller något. Sådant man kanske har råd med så länge man är stora och en institution, men...