Som jag sa: de som lever efter kärlekslagarna. De kan vara buddister, hinduer eller ateister. Den som agerar efter dessa lagar har Kristuanden i sig. Den som vänder sig bort, vänder sig bort från ljuset.

Jag utgår b l a från muslimer jag mött i Sverige. De som flytt från sin religion och avskyr den eller behållit bara de sansade, positiva bitarna av Koranen. De har berättat om förtryck och destruktivitet i sitt land/sin religion som skrämt dem och fått dem att ge sig av. En sökande muslim drogs snabbt in i terrornätverk i samband med sina moskébesök. Varför gick det så snabbt att hamna där?

Varför finns det moskéer här och i andra EU-länder, som får vara ifred, medan en kristen kyrka i ett muslimskt land utsätts för ständiga attacker? Jag kräver ömsesidig respekt. Jag har mött så fina koptiska människor. De förtjänar inte att skjutas ned gång på gång.

Vissa muslimer jag mött gör som jag: De småpratar med Gud om sina problem och ber honom om hjälp. Dessa lagom sekulariserade araber trivs jag med. Det känns som om vi hör ihop. Vi tror båda på en kärleksfull Gud och använder oss mer av hjärtat än av dammiga pergamentrullar.



Jag såg ett TV-program med sufister (män) som slog på trummor för att hamna i meditation. Men kvinnor fick inte vara med. Hur det är just idag. Vet ej. De har många kloka skrifter.
Det är ju bra om hinduismen avskaffar de negativa dragen. Jag har ju inte själv råkat ut för dem, utan bara för de positiva. Jag kom på att alla dessa gudanamn representerade olika drag hos Gud/oss. Även om det känns otäckt med en Gud som bryter ned (Var det Shiva eller Kali?) så är det ju ändå så att vi måste brytas ned för att byggas upp till något bättre. Gud skapar både olyckan och lyckan säger Bibeln, så då möts ju gudsbilderna lite i alla fall.
Krishnas skrifter känns mjuka och märkligt bekanta, som om det vore Kristus som talade. Kanske talade Kristus genom Krishna?

Jag har gett upp anpassningsförsöken. Jag har en egen religion, förankrad i de bästa bitarna ur de bästa religionerna. En gud med många namn. Jag ska sova nu. God natt Ron! Och god natt Gud!

Där ser man! Inte ens Du har vägrat att ta emot Jesus, fast du är så snäll!
Om man inte funnit Gud är det i allmänhet så att man inte orkat hacka sig fram till det inre gudsriket. Man har inte vetat hur man upprättar kontakt. Detta att man inte accepterar sig själv blir ju ett hinder i sökandet. De goda nyheterna handlar egentligen om att vi duger, inte är pestsmittade, är accepterade av någon där inne, eller däruppe.

Det är ofta en lång väg att bli hel. Frälsning betyder helande. Men vi har evigheten på oss, så vi blir nog helade på sikt. Det är här vi står - trasiga människor som behöver hjälp att bli hela. När då någon trasig säger: Jag är frälst! Se till att bli det du med - det är då vi realister reagerar. Va? Kan jag bli helad på tre sekunder? Förenklingar av livets komplexitet tycker jag gott vi kan avstå ifrån.

dödsriket är en plats att vistas i tills det blir dags för dommen, armageddon.
där och då får vi välja att leva för evigt med Gud, eller dö till evig sömn.

Jeremia, 51 Kapitlet


36. Därför säger HERREN så:
Se, jag skall utföra din sak
och utkräva din hämnd.
Jag skall låta dess hav sina bort
och dess brunn uttorka,

37. och Babel skall bliva en stenhop,
en boning för schakaler,
ett föremål för häpnad och begabberi,
så att ingen kan bo där.

38. Alla ryta de nu såsom lejon;
de skria såsom lejonungar.
39. Men när de äro som mest upptända,
skall jag tillreda åt dem ett gästabud;

jag skall göra dem druckna,
så att de jubla.
Så skola de somna in i en evig sömn,
ur vilken de aldrig skola uppvakna,
säger HERREN.
40. Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm,
likasom vädurar och bockar.

forts.

54. Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land.
55. Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet
därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem
ljuder högt.

56. Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar
tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en
vedergällningens Gud; han lönar till fullo.

57. Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män,
dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de
skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola
uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.


sova e skönt, men sova för evigt?

Det är just det man/jag inte gör. Duger alltså.
Möjligen som slagpåse, men den kärleken betackar jag mig för.

Jag tror att vi inte står så långt från varandra i den här frågan, vi ser den bara litegrann ur
olika vinkel. Det är ju inte vad det kallas eller heter som är väsentligt utan den grundläggande
filosofin bakom, och jag tycker att där möts våra ideer.

**************************


Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kali_(hinduism)

Bibeln består av 66 böcker och en mängd olika förttare från olika tider, som trott på olika saker. Jag är inte insatt i hur många författare som INTE trodde på evigt liv eller evig sömn, men jag vet att Predikaren trodde att när man är död då är man jord och ingenting mer.
Jeremia tror ju uppenbarligen på ett liv efter detta. Hans alternativ är evigt liv eller evig sömn. Andra författare tror på evigt liv eller evigt helvete och andra tror något annat.

Profeterna talade i första hand till sin samtid angående samtida problem. 627 f Kr när Jeremia började meddela sina syner var det största hotet det babyloniska riket - om detta skriver Jeremia. Det är intressant men säger inte oss så mycket, utom i det stora hela. Jeremia gifte sig med en hora som var ständigt otrogen mot honom. Detta var meningen och skulle vara en bild som visade vilket stort tålamod Herren har med oss trolösa krakar.

Det som skrämmer mig med framför allt Livets Ord men också andra kristna är att de kan för lite teologi och rycker bibelord ur GT (judarnas bibel) och kräver att nutida kristna ska följa dem. Inte ens de nykristna fick följa dem. De förbjöds att omskära sina söner, t ex.

I NT finns det ingen evig sömn. Jesus säger till rövaren på korset: " IDAG ska du vara med mig i Paradiset."
När den här jorden är slut kommer vi alla (enl. Uppenbarelseboken) att bekänna att Kristus är Herre och Gud kommer att bli allt i ALLA.

Det finns diverse helvetesvarningar. Också i hinduism och buddism. Eftersom Jesus säger att det finns många boningar i hans faders hus så tar jag mig friheten att säga att det troligtvis finns olika nivåer av ljus/kärlek. Jesus säger att närmast honom får den sitta som lidit mest. Jag tror alltså inte på två utgångar utan mängder av mognadsnivåer, där det är meningen att vi ska lida och älska oss uppåt till det Högsta. Jag tänker här ungefär som kyrkofadern Origenes 185 år e Kr. Wikipedia: Apokatastasis.
Om vi lär oss vishet och kärlek genom många reinkarnationer eller genom en utveckling på denna och andra sidan är egentligen inte så viktigt. Vi glömmer ändå det mesta mellan liven.

Beträffande reinkarnationstanken så finns den i Bibeln. Jag kan söka upp ett par verser (inte nu). I gamla översättningen stod det i Ps 23 "Jag ska ÅTER få bo i Herrens hus. " Men med en ny översättning - VIPS så är denna tolkning borta.

Tack för upplysningarna! Jag har nämligen läst väldigt lite hinduism. Jag har bara blivit kontaktad av Ravi Shanka ett par ggr. Han dök upp när jag bad om hjälp. Så, jag har bara lapat i mig en del av de hinduer eller buddister jag råkat möta. Jag har lyssnat på dem och känt efter. Läst ett par böcker. Sedan har jag expanderat min kristna tro med det som kändes rätt. Mitt sätt att be eller sångernas innehåll är i hög grad detsamma.

Jovisst står vi nära varandra i mycket.
Jag råkade ha kristna släktingar, så mitt sökande råkade börja inom kristendomen. Den blev min grund, som jag sedan byggde vidare på.

Det behövs nog en del nya uttryck i vår globala värld som krist-buddist, hindu-buddist, New-Age-kristen etc. Vi är ju uppkopplade på hela världen. Ska man ha en fixerad tror behöver man nog springa i samma kyrka fem ggr/vecka så man inte börja tänka själv. Mina sjukdomar kastade ut mig ur kyrkans sakrament-tro och knappt någon kom hem. Jehovas kommer ju men Suck!

Här har vi kyrkans största problem idag. Om det kommer något annorlunda personer segregeras de ofta till vissa kaffebord. I alla fall blir de sällan/aldrig hembjudna, såvida man inte lever upp till en massa påbud. Vissa har högt till tak men man umgås bara med folk med samma status, inkomst, yttre värde.

De åren jag tog med mig svårt utslagna till kyrkan undrade församlingsmedlemmarna bara vad det var för fel på Mig och Jag undrade varför de själva inte försökte göra som Jesus gjorde.
Jag önskar att den icke-segregerande, inkluderande, toleranta, socialt arbetande kyrkan fanns idag men jag vet inte var, dvs en kyrka som inte kräver konformitet i tanke och livsstil med med en massa kärlek i.

Man får göra det bästa man kan av situationen, våga ge vidare den kärlek man inte visste fanns där inne.

Nu syftade jag mer på livets lott.
De kristna själva har inte gjort mig förnär.

Om gud finns så tror jag inte hon är god.
Godheten får man leta efter inom människorna.

Men:
Människan är lika fullkomlig som gud är god.

att röka på, är ingen lösning, var nykter å vaken!