Inte vaken, eller nyvaken eller något, så får se om det här blir läsligt...
************************************************
Att (känna att man) låtsas behöver ju inte heller utesluta att man faktiskt har kompetens. Vilket å sin sida inte behöver utesluta att man kanske har skaffat sig kompetensen som en överrock, som man kanske skulle må väl av att kunna ta av sig och vila från när man känner för det. I alla fall har jag varit där, och det orkade jag inte i längden. Fast min
kompetensrock var från IKEA:s realåda och skyddade mig inte alls så bra från att göra fel som jag faktiskt tycker din verkar göra, Koden. Du har ju varit ute i arbets- och annat liv mycket mer än vad jag någonsin var.
Så jag är kanske inte förvånad (om det ni var det Incognita blev), men instämmer i övrigt med:
Skitjobbigt tyckte inte jag det var – jag lät det ta sin tid och lät mig vara den jag var bland likar utan att plocka fram gammal malkuleluktande kompetensrock som det hade kunnat bli väldigt fel med. Men tråkigt förstås när någon tycker det blir jobbigt på allvar, då får man fundera.
Mig med. Det var därför jag gjorde det. (Tänk va?
)
Och tydligen läste jag rätt på de övriga deltagarna också! Det är ingen given sak för mig, så det blir jag riktigt glad över.
Varför dramatisera den här saken? Och varför ta den på sig som ett personligt ansvar i stället för att låta den ligga där kramarna/hälsningarna/vaddetnuär sker: mellan oss? (Jo, jag vet varför man kan göra det, Koden, har som sagt sådana tendenser själv. Men här tror jag du är tryggare än så.)
