Jag drömde att jag skulle hinna med tunnelbanan någonstans i Tyskland, troligen Berlin: Jag sprang genom en korridor/tunnel och kom fram till en dörröppning (utan dörrar) på vänster sida, som öppnade upp blicken för en stor tåghall med perronger och spår om varandra vinkelrätt mot den långa korridor/tunnel som jag befann mig i, och från vilken trappor ledde ner till perrongerna. Brorsan befann sig någonstans före mig, men jag hade tappat bort honom.

Jag passerade en (blå) automat som stod uppställd precis ovanför den närmaste trappan och jag kom på att jag var tvungen att låta den läsa av mitt blåa kort, så jag gick tillbaka, men jag rörde mig trögt och kunde inte vända mig om, så jag var tvungen att gå baklänges tills jag såg automaten framför mig (det var som att jag inte hittade den trots att den var alldeles intill). Jag fumlade fram mitt kort ur plånboken, hittade inte avläsningsytan, hittade den, var stressad, ett kvitto kom och jag tänkte att det var bäst att jag tog det, så nu hade jag kort och plånbok och kvitto och något annat papper i handen medan jag sprang (tänk om jag tappar alltihop...) nedför trappan och ut på perrongen.

Alla dessa människor som tidigare gjort korridoren så ödsligt tom fyllde perrongen till bristningsgränsen. En konduktör (av manskön) stod framför ett av tunnelbanetågen och rev vad jag tänkte var turisters biljetter. Jag ignorerade konduktören och han utropade något på tyska som jag tänkte betydde "pendlare" (det lät som "Aha, Abradsfahrer!" ["pendlare" heter inte så på tyska(*), men i drömmen gjorde det det (en "Radfahrer" är en cyklist)]. På väg in i närmaste tunnelbanevagn var jag osäker och tänkte fråga om destinationen, men kom på att jag inte visste vart jag skulle, och det var ont om tid, så jag chansade och gick ombord.

Jag stod i en gång med säten på sidorna (3 till vänster och 1 eller högst 2 till höger) och det var proppat med folk. Jag letade efter brorsan och tyckte mig se honom, men när jag kom närmare var det inte alls han (personen var alldeles för ung och var inte alls lik). Medan jag trängde mig igenom folkhopen, för att komma till bakre delen av vagnen, tänkte jag att "jaja, jag har ju kort, så det är bara att byta tåg tills jag hittar honom". Jag tog det hela med ro [vilket jag inte nödvändigtvis hade gjort i verkligheten].

I bakre delen av vagnen lutade jag mig mot en för tillfället tom väggyta. Någon frågade lite halvhögt: "Vill du ha hasselnötter?" och jag såg att hon hade hasselnötter i en genomskinlig, ofärgad plastpåse (något matt i tonen efter lång användning) med nedrullade kanter för att det skulle vara lätt att plocka hasselnötter ur den (jag såg, i förunderlig skärpa, att hasselnötsskinn hade fnasat av sig bland hasselnötterna i små, mörkbruna skärvor ungefär som avklippta naglar). Jag uppfattade det inte som att hon pratade med mig och svarade inte. Försäljerskan, som jag trodde henne om att vara, hade gul ögonskugga och lösögonfransar och någon form av, nästan guldskimrande, färgglada kläder. Hon fortsatte sin ramsa med "Do you want me to brush your teeth? I can brush your teeth?". En kvinna i ett säte bredvid mig (jag halvsatt nu på armstödet) svarade, med mycken irritation och nästan förakt i rösten: "Nej, nu får det vara nog, det får det faktiskt." Försäljerskan (som kanske bara försökte få ihop tillräckligt till lite mat för dagen) frågade då mig "May you brush your teeth?". Jag kände mig förunderligt avslappnad i hela situationen och orden kom till mig helt naturligt: "Yes, I may brush my teeth." (med glimten i rösten). Hon skrattade lite: "Oh, of course you do." och "May I brush your teeth?" och jag fortsatte i samma avslappnade, lediga stil: "Brush my teeth? That's an unusual...", ordet jag sökte var "service", men i stunden fann jag det inte och dröjde därför en aning på talet. Hon: "Mmmm, yeah." Jag: "I mostly do it myself, really." Den irriterade kvinnan bredvid mig (som tidigare svarat på svenska) reste sig resolut och trängde sig bort. Mitt och försäljerskans samtal löpte på, fortfarande lika naturligt, som om vi länge hade känt varandra. När jag i denna stund vaknade kände jag mig helt avslappnad.

-----
P.S.
Någon form av streetperformance/graffiti pågick i en gränd innan jag skulle med tunnelbanan. Brorsan var i närheten och jag tänkte att "det här borde han se" för det hade ändrats sedan senaste gången det sågs. Jag skulle fotografera och höll på med kameran, folk rörde sig på gatan framför mig och jag försökte hitta rätt vinkel. Sedan befann jag mig i korridoren enligt ovan.

-----
*"Pendlare" heter "Pendler" på tyska, enligt vad jag nyss slog upp.

Tydligen skrattade jag till högt när jag läste igenom din dröm, Schueberird, eftersom sambon frågade vad det var som är så roligt...

Jag drömde om The Key of England, det vill säga Englands och världens yttersta punkt, en liten landsspets (icke existerande IRL).
Den bestod av flata, rundade klippor som tidvis var täckta av tidvattnet och däremellan kunde nås genom att man vadade och simmade över vissa passager.
Jag var där i natt iaf.
Vattnet var lent och ljummet, det var sommar, en disig och varm dag, mjukt grå klipphällar och blågrått vatten överallt.

Behagligt.

Sedan befann jag mig i en trång lägenhet och hörde att det knaprade och knastrade bakom en vägg i det som var köksdelen. Gick dit och tittade och ut sprang en pytteliten mus och flydde i panik längs väggen.
Efter en stund hördes samma knaster igen och ut sprang en ganska stor råtta. Den stannade till när den såg mig och vände sedan makligt och pilade iväg längs väggen.
Nu hade jag fått nog och ringde till hyresvärden som omgående kom till platsen. Igen hördes knaprande och krafsande och ut hoppade en jättelik korsning mellan råtta och kanin.
Den var inte alls rädd, tvärtom började den komma emot oss med långa hopp och i panik flydde vi till andra sidan rummet. Den följde efter och försökte nafsa tag i våra ben.

På något sätt kom vi undan och konstaterade att lägenheten låg inklämd mellan en tårtfabrik och ett bageri vilket fick hyresvärden att utbrista att det skulle bli omöjligt att bli av med gnagarna, då de alltid var garanterade mat i lokalerna runtomkring.

Tårtfabrik

En dröm som jag hade nyligen fick mig att börja fundera på hur vanligt det är med drömda karaktärer som interagerar/pratar med varandra utan att den som drömmer är direkt inblandad. Jag kan inte komma ihåg någon dröm där detta har inträffat. Är jag ensam om detta?

Hm. Måste fundera eller något, men spontant har jag nog uppfattat mina drömmar som rätt livshistoriskt realistiska på den punkten. Andra tenderar att samverka med varandra (inklusive tal), jag tenderar att vara ensam (eller föremål för andras handlingar, åsikter och så vidare).

När jag var nygift hade jag en dröm som inte alls var lik mina egna drömmar och där jag inte alls var med. Jag drömde om något som liknade en McGyver-episod men med min dåvarande make i huvudrollen. Jag fann det hela så besynnerligt att jag berättade om det för honom, och det visade sig vara en för honom typisk dröm ( ). Jag hade alltså "lånat" hans dröm utan att själv vara med i förloppet.

Märkligt.

Mina drömmar har varit underbara sista nätterna(dagarna...). Men jag glömmer dem så fort.

Kommer inte ihåg någon dröm där jag inte varit med själv. Även det konstigt. Upplägget brukar vara att jag är både med och agerar samt betraktar.

Den där serien Kronjuvelerna gav mig många fantasifulla uppslag innan jag somnade inatt och jag tror att det fortsatte in i drömmen men kommer likväl inte ihåg mer än så.

Inatt har jag drömt/lärt mig hur man tillverkar en flygfarkost av sandpapper, fungerar på liknande sätt som det här, fast i luften förstås.
http://www.youtube.com/watch?v=In8f0C_B9HA

Inatt drömde jag att Sheldon i Big Bang Theory var aktiv här på forumet. Jädrar vilken personkult som utvecklades plötsligt!

Jag drömde en massa, men det enda jag kommer ihåg just nu är att jag fick ett helt oförståeligt sms från en kompis som avslutades med "va va kevin".