Var alltid övertygad att ditt konstnärliga växande måste ha ett livligt samband med din moraliska karaktärs. Endast genom att vara renare under bröstet än andra når du upp till konstens högsta.
Det svåraste samvetskvalet för en konstnär efter en begången låghet är misstron till sin kraft.
I poesien är allenast det etiska värdet bestämmande. Det andra är för bönder och kvinnor. "Skönhetskult"!

Vad du bör hata: det "poetiska", det "sköna", det "estetiska".
Tänk att du skriver för människor och ej för skönhetskultande mamseller.

Att det till skyddande av konstnärsglädje, andligt arbetes glädje överhuvud, fordras avskildhet, kraftfull, solfylld avskildhet - med solskimret av enkla släta barnsliga ting som bildningspöbel föraktar och vari streber blir vanmäktig: det var Österns visdom, och det var en gång en självklar sak i Europa. Men vi har fått "altruismens" humbug i stället, feminismens ljuvliga Alle-man-opp-och-slåss!

Gå ut i "naturen". Där står en hund på fältet, skäller i timmar och skuttar omkring en igelkott i hopp att äntligen väcka någon förnuftig människas uppmärksamhet på att något så emot all ordning stridande kan få lov att existera i en förnuftig hundvärld. Slutligen lyckas han samla hop en flock pojkar, som med otroliga ansträngningar efter en halvtimmes tid lyckas stena ihjäl det oerhörda fenomenet. Därefter kommer allt till ro igen, fältet ligger stilla som vanligt; solnedgången sprider sin vänliga klarhet. Av sådana idyller - de flesta förbliva i okändhetens mörker - fylles mänskosläktets ädla historia; av sådant glättigt hundskall och sådana friska röster genljudar den åter och åter.