Dålig smak. Jag har en hang-up på folk med dålig smak. Dålig smak förstör och konkurrerar ut god smak från marknaden. Det gäller alltifrån film, litteratur, musik och inte minst mat.
Nu kanske jag får på mig någon estetiskt mer demokratisk människa, bring it on i så fall.
Fattigdom är klen ursäkt för att ha dålig smak, men brist på bildning leder garanterat till resultat i den dåliga smakens anda.
Exempel: Ullaredsfamiljerna vi sett på burken.

De tjänar säkert fyrdubbelt mer än min asketiskt tilltagna kassa. Men när de har 50 000 loppor till övers bussar de ner till Ullared och inhandlar billiga tvålar, dussindeckare, skohorn i plast och hatt med ölbehållare på sidorna. Vilket kanske var nytt och kul för trettio år sen.

Dålig smak:
Färdigriven ost på burk.
Läsvanor som inskränker sig till kvällspressens kändisskvaller.
Att tycka att Mia Törnblom är en fantastisk och inspirerande människa.
Att köpa jeans för 179:- av okänt märke och okänd passform med hänvisning till priset.
Bearnaisesås på pizza.
Blaskiga vattniga viner i tetrapack. Använd ögonen och LÄS det som står på etiketterna.

"Men det blir ju så dyrt annars...?"

"Du är nog bara avundsjuk!"

Nej, jag är inte det minsta avundsjuk på 'Bert Karlsson' eller andra grisfestare.
Vill jag ha någonting tillräckligt mycket är jag beredd att leva på ris och ägg så många månader det tar att skrapa ihop deg. Det blir betydligt dyrare att köpa nya 179-kronorsjeans så fort de pajar istället för att köpa ett par Crockers som håller i några år. En annan fördel är att man inte ser ut att ha skitit på sig så länge de hållit.

Snacka om dåliga matvanor.

Nej, varför det? Protein + kolhydrater.

Ojsan jag formulerade mig riktigt dåligt där.
Jag syftade ju på din smak ris + ägg. Inte huruvida det är nyttigt eller ej.

Ja du Krigarn, detta skulle jag kunna prata om i timmar. Det som gör mest ont i mitt hjärta är när folk köper dåligt teknikprylar. Hemmabiosystem från elgiganten, no name mp3-spelare, Denver stereoanläggningar, tv-apparater etc...

Jag tror grannarna på tredje våningen har en elgigantenstereo. Vi bor på bv och hör deras musikspelande dagarna i ända. Säkert med hemmabioljud. Bruuum bruuum låter det, men man hör ingen musik, bara detta dån. Tyder på en smutsig anläggning med dåliga högtalare.

Folk i allmänhet har inga krav och ingen känsla för kvalitet. De känner inte av att kläderna sitter illa, märker inte att deras parfym luktar turkdusch, att deras dammsugare släpper ur med smuts än den suger in, att deras hund nästan bajsar ihjäl sig av Lidls hundfoder, att deras bil går som en skördetröska, att deras mat smakar skit, att deras tvål är toxisk och ger hudeksem...

Jag tänker ofta när jag går i matvarubutikerna... Vem köper alla dessa coop extravaror tex? Köper någon dem? Jag blir ledsen när sortimenten utarmas och bara låtsasvaror finns kvar. Coops stormarknader har jag slutat besöka, för de har knappt någon mat där längre. Antar att de trogna kunderna faktiskt köper coops egna varor som smakar bajs. Inga smaklökar liksom, de märker inte att det smakar illa och att konserverna består mestadels av vatten.


Det dyraste i ens levnadsomkostnader tycker jag inte är maten egentligen, den värsta ekonomifällan är dyra elpriser, dyrt boende och annat straffbeskattat som man inte kan reglera genom att välja bort eller välja annat.

Kan bara instämma.

Jag sträcker mig dock lite längre och anser att dålig smak även omfattar jantesamhällets självutnämnda kulturambassadörer. T.ex läkarna som dansar salsa på sjaskiga blatterestauranger.

Jag vet nog få saker som är så vidriga som en genomsnittlig, janteblyg svennestudent med halvsnaggad tintinfrisyr som tar med sig sin alldagligt rundhöftade och diskret men slarvligt sminkade flickvän, som aldrig burit en kjol i hela sitt liv, på salsaparty med medelålders, frånskiljda ingenjörer i lika sjabbiga outfits bestående av jeans och MQ-skjorta, som tror att de på något sätt har förtjänat outtalad respekt av att de på 90-talet jobbade med ett skogsprojekt i Paraguay.

På förfesterna med särbon, som är handläggare på soc eller jobbar på försäkringsbolag, flödar lådvinet och de kulturella stereotyperna bland alla kärringjeans, inomhussjalar i viskos och etnoblusar från Indiska.

Jag hatar denna typ av slödder. Bildad arbetarklass har faktiskt oftare mer stil och elegans än nämnda skräp.

Viss dålig stil tycker jag dock är roligt.

Jag skulle t.ex kunna tänka mig att sätta ihop en dansgrupp som klädde ut sig i nazistinspirerade uniformer och på ett väl genomfört sätt dansade koreograferade nörddanser till manisk tv-spels och J-popmusik. Typ Alexander Bard på crack. Sånt är så udda att det inte finns på normala människors världskarta.

Jag älskar vissa former av överdåd. Fick jag skapa en egen stad hade det varit en blandning mellan 1700-talets New Orleans, 1800-talets Wien och 2000-talets Las Vegas där mästerliga pyrotekniker anställdes för att skapa mästerverk, där det fanns ett operahus dekorerat med gargoyler och inspirerat av viktoriansk nygotik i varje kvarter, där nyskrivna verk uppfördes, och där estetisk plastikkirurgi var skattesubventionerad. Bara som en kul grej, inte som någonting menat att förändra världen. Det skulle också finnas en dom i sann Germania-anda, inredd i Versacestil, där också världens största piporgel skulle byggas av världens bästa hantverkare.

Versace, snirkligt och med den karaktäristiska romerska guldmedusan i centrum:

Jag tror detta kan ha en förklaring i mångas konsumtionstvång. De är så tvungna att köpa något hela tiden att de inte kan ge sig till tåls och vänta tills deras ekonomi tillåter inköp av en riktigt bra och smakfull sak. Följden blir inköp av skitprylar i tid och otid med ett hem fullt av dålig kvalitét och dålig smak som konsekvens. Det är som att drunkna på Ullared...

För min del så har jag just nu få och dåliga prylar. Men jag satsar på att succesivt byta ut dem mot riktiga kvalitetsprylar istället för att ersätta det skrot jag har nu med annat billigt skrot.

Haha, jag tror Kristofer har rätt här. Drunkna på Ullared .

Jag vet en sådan familj. "Kolla den här dammsugaren/kameran/mp3 spelaren/teflongrytan/mixern köpte jag på Rusta, lika bra som dyra märkesgrejer!".

Tre månader senare: "Fan, biffen brände fast i teflongrytan, nedrans affär som lurade på mig denna".

Fast när det gäller elektronik så FINNS det billiga kvalitetssaker.

Min gamla mp3spelare från hongkong dog för inte så länge sen. Jag har en ipod också, men när det gäller talböcker så föredrog jag definitivt den gamla billiga. Ipoden INSISTERAR på att mp3filerna har korrekta id3taggar, har de inte det så visas de inte i listan alls, och kan inte spelas alls. Den billiga spelaren nöjde sig med att de faktiskt fanns där, och spelade upp dem.

Annars håller jag i princip med, med just tillägget att jag nästan har ett specialintresse att försöka hitta BILLIGA saker med kvalitet! Det bästa som finns är att hitta en halvtrasig sak på loppis för inga pengar och sen laga den!


Annars sitter jag här och är mest fascinerad över det här med "dålig smak", just så här i aspiesammanhang. Borde inte vi aspies anse att det där med "smak" är en social kommunikatör, och därmed strunta i/missförstå allt som rör det?