http://sv.wikipedia.org/wiki/Stendhals_syndrom

Stendhals syndrom är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer när en individ blir utsatt för konst. Vanligtvis inträffar detta tillstånd när konsten är speciellt vacker eller om en stor mängd av konst är samlad på en plats. Termen Stendhals syndrom kan också användas för liknande reaktioner under andra sammanhang, till exempel vid shopping, då man blir överväldigad och lamslagen av en uppsjö av intryck.

Är den med i DSM MCLMXVII?

Stötte på den där uppgiften någon gång. Klart man kan ha en tendens att råka ut för den sortens tillstånd och uppleva det som handikappande och livsförluster, hur mycket sedan andra kan göra sig lustiga över en klinisk definition. Vete fan om inte jag har en släng av det, känner mig aldrig koncentrerad nog att ta emot dikter, musik eller konstnärliga bilder, sådant som egentligen är livsnödvändiga livselixir. Fast svårt att skilja från ADD:n och diverse överkrav och avstängningar på grund av asperger.

Om man begränsar syndromets verkningar, då kanske man också riskerar att begränsa personens sensitivitet och kreativitet!?

... eller över fenomenet som sådant, eller över "patologiseringen av normala tillstånd". Precis som enter har förringat mina aspergerproblem i hela mitt liv och som om inte just precis asperger"patologiseringen" har gett mig mina första och enda vapen mot det, som jag har fått heta "ointresserad" av umgänge, eller som dubbelarbetande normalutsjasade skulle ha förringat min sjukliga utbrändhet om jag inte hade haft vett att ligga lågt med den, och motsvarande erfarenheter hos så många av oss. Vilket dock inte hindrar oss från att göra exakt likadant och förlöjliga (dem som har) abnormt stora problem vi inte känner igen.

Samma sak med mina konstnärliga intressen, upptäcker jag nu när jag tänker efter. Och filosofiska och liknande för den delen. Förbannat lätt att göra sig lustig över "neurotiska" förhållanden till sådana när man inte är intresserad själv, eller att avfärda andra som ointresserade trots tydliga tecken på motsatsen.

Jag SKREV först rätt, uppenbarligen, sen såg jag länken, och rättade efter vad det stod i länken...

Men rätta på du, om det känns bättre så

Ja, den risken verkar ju uppenbar om det går på samma system. Vilket jag kan tänka mig att det gör utifrån både mig själv och hur diverse antipsykotiska och antidepp kan zombifiera folk.

När jag läser om det här tänker jag på bergtagen.

Jag har det där, helt klart, åtminstone någon variant av det. Så då är det därför jag alltid fick stark ångest vid solnedgången som barn.

Det kanske var det som höll på att hända mig för ett antal veckor sedan, fast av en helt annan anledning
(som jag minns det var det inte av hänförelse eller annan stark sinnesrörelse för något objekt)
som förgicks av sömnbrist och en för låg seratonin-nivå då jag lagt "antidepp medicinen" på hyllan ett par veckor tidigare
(*ryser* när jag nu erinrar mig händelserna)
och de kroppsliga vanföreställningarna överväldigade mig på hemvägen av hundens och min dagliga långpromenad, en känsla av att någon tagit ett stadigt tag om mina fotknölar och nu drog i mig så att fötterna kändes som om de befann sig en decimeter under marknivån ... jag fortsatte knalla på då vi hade drygt tre km kvar innan vi skulle vara hemma igen.

Hmm minns hur jag kollade om omgivningen lagt märke till min belägenhet, tyckte det var svårt att dölja smärtan i benmusklerna då jag gjorde vad jag kunde för att gå "på" markytan vet att jag kände försiktigt på lårmusklerna som nu var stenhårda och låsta i kramp, tror mig aldrig känt upplevt något liknande det var bara att knalla på, väl hemma igen gav jag först hunden mat för att sen lägga mig, somnade omgående och vaknade inte en enda gång på c:a tio timmar trots att som jag minns det, att det var en sömn med ett oavbrutet drömmande om allsköns "gujjamujja"

Vaknade mitt i natten och tog ut hunden på en nattpromenad, kände mig trygg med att hunden åtminstone var som vanligt och tycktes känna igen sin husse som om inget "ovanligt" var å' färde, vet att jag kände mig hyfsat utvilad och klar i knoppen men led av värk från midjan och neråt, träningsvärk? Vet ej, musklerna hade ju mjuknat men samtliga leder kändes osmort torra, jag funderade på om det kunde/skulle bli värre om det fanns risk för en psykos, om det var en psykos, om jag visste vad en psykos är, om jag måste börja om med "antideppet", hade ju läst "Fass" och lite andra "siter" om utsättningsproblem.

Skulle jag nu inte komma undan iaf, skulle jäklarna nu komma från underjorden den här gången ??? Kände en absolut och nykter samhörighet med våra förfäder och deras mödrar ... tänkte på Strömkarlen Näcken Bäckahästen, folktrons alla Vittror,Maror,Huldror,Skogsrån, Älvor, Tomtar&Troll, Bortbytingar, Knytt&Oknytt, m.fl. blev även nyfiken om jag ovetandes gluntat på Pandoras "Ask"... lite nöjd ändå med att sådär på morgonkvisten kunna relatera till de många "galningarna" som på grund av en dålig anknytning inte längre dög att anknyta till något större sammanhang, men som jag ändå lyckats städa något "litet" på "loftet" och som jag lovade mig själv att också mocka i stallet ett "litet tag då och då", om inte annat så, så för de förrymda hästarnas skull ...

db



Själv inte upplevt "stark" ångest vid solnedgång Mest som missmod över att inte vara riktigt klar med "dagen" i dag heller

db

Däremot blir jag hänförd av konst, t.ex ett stort behov av att sova om jag koncentrerar mig på ett musikstycke, klarar inte rockkonserter "live", går i gång på ett märkligt vis på konstutställningar m.m. Naturupplevelser kan få mig glömma att andas ...

db