När jag äter hästkött så brukar jag skratta mitt galna skratt samtidigt som jag tänker-"hämd,hämd HÄMD!!!"

Varför ska ens mat ha haft ett bättre liv än en själv liksom?

För att jag kanske kommer att återfödas som någons mat? (Eller bli? Än är inte det här livet slut.)

Det är naturligt att bli mat.

Jag har dessutom hyrt bostad hos snåla avskyvärda retarderade moderat ekobönder.
Därför känner jag ett visst förakt inför ekomjölk och ekologisk biff.

Skak mat, som danskerne siger. God sammenfattelse af tilværelsen, synes jeg.

Helt plötsligt blev jag väldans nyfiken på historien som lett fram till den inställningen

Strax innan jag slutade äta kött bad jag fåren i hagen på vägen hem till mig om ursäkt för att jag hade köpt kött av deras artfränder. Argumenten om att de i alla fall fått leva ett tag och gå fria och beta föll tämligen platt i åsynen av de oskyldiga lammen.

Jag råkade köpa gula kiwifrukter, men var tvungen att slänga dem, eftersom samtiliga smakade ruttet - och det värsta är att jag tror att det är meningen att de ska smaka så.