Förklaringen till min oork att posta inlägg bröt ut i tisdags i form av feber, snuva, halsont och allmän kroppsseghet. Det konstiga var att när den väl bröt ut fick jag plötsligt en massa kreativ energi.

Den brukar bryta ut en gång per år i början av november, så jag trodde att jag hade klarat mig i år, men i år kom den alltså istället i slutet av november.

^^Punktlig som ett väloljat urverk då.
Nästan.

Eller hur säger man? Väloljat maskineri? Tickande som ett urverk?

Mitt mående kan stavas med pepparkaksdeg. Den enda snälla och tröstande organismen i mitt liv just nu. Våga inte stoppa in den i ugnen!

"Väloljat maskineri" är det vanligaste; "väloljat urverk" hörs inte så ofta.

"Går som klockan" tror jag man säger ibland också.

"Punktlig som ett väloljat urverk" kan man också säga

"Punktlig som ett urverk" är ett annat uttryck (det förutsätter dock att urverket dras upp regelbundet och inte rostat ihop).

På bättringsvägen

Underbart!
Kan hända att jag också är det.

Jag är lite halvuppskruvad och samtidigt trött men vet att jag inte kommer kunna somna om jag lägger mig nu.

Jag har fått min son i tid till skolan två dagar i rad och faktiskt njutit av att vakna 06.00 och äta min frukostmüsli framför nyheterna och Gomorron i lugn och ro. Jag tror att jag har lyckats kicka igång min kortisolproduktion genom att först lakritsförgifta mig (oavsiktligt) och sedan avgifta mig. Men nu sitter jag här likförbannat och har just slevat i mig en halvliter lakritsglass igen, på helt fel tid på dygnet. Jag skulle ju bara få äta den på förmiddagen och bara när jag verkligen behövde det!

Men nu skall jag nog försöka sova i alla fall, trots lakritskicken.

Är det anis i lakritsglassen?

Ett tag var jag helt hooked på anisglass. Överhuvudtaget smaken av anis är helt oemotståndlig för mig i perioder.
Exempelvis de där engelska lakritsarna, runda blåa och rosa saker med knastrig överdrag av små korn...det tog många år innan jag fattade att de innehåller anisolja och att de därför är så goda.
Tydligen så har man anisolja i lakritsen i Finland så jag har blivit sakta tillvand genom modersmjölken och framåt...

Den okända anisfällan.
Det hör egentligen till min nya tråd om plötsliga insikter som bara drabbar en utan förvarning.

Imorse när jag vaknade första gången (10 eller 12 tror jag att det var) var jag alldeles utmattad och orkade alls icke gå upp. Nästa gång var klockan 14, så då var det hög tid att kravla sig upp.



Underbart!