Och du har just gjort en helvetes massa jobb. Oförberett i nödsituation och i risigt skick.

Glöm nu inte det.

************************

Risigt skick ja. Var köper man grundtrygghet? Krafter? Mod (ännu mer, efter att man sent i livet har lärt sig att man redan alltid har haft en del)?... (Varför känner jag mig jämt så tjatig?)

Jag ägnar tre timmar om dagen åt kollektivtrafik. Det är verkligen inte klokt. Också trött. Kommer bara mer och mer efter med allting.

Ska försöka hålla det i minnet.

Angående tjatighet - jag upplever dig inte alls som tjatig så det är väl din subjektiva syn på dig själv som spökar.

Incognita - välbehövlig julledighet från jobbet kanske skulle göra susen?
Även om det är en bit tills dess...

Min dagsform är också obehagligt trött.
Ska kanske satsa på en sovdag idag? Imorgon behöver jag orka saker med barnen.

Fast egentligen borde jag borra tre hål i betongväggen här intill. Eller det plus tolv hål till, om allt som ska upp, ska upp.

Nu har jag kommit på varför jag plötsligt mår så dåligt.

Jag inväntar katastrofen.

Den som alltid brukar inträffa under den mörka tiden på året.

Någon i min närmaste omgivning kommer att dö eller totalkrascha eller få ett återfall. Kanske kommer någon att försöka ta sitt liv. Kanske kommer någon att lyckas. Eller så får flera stycken samtidigt besked om att de har en livshotande sjukdom.

Är det min bror den här gången? Ett barn? Min bonusdotter?
Eller kommer min son att behöva bevittna sin pappas sönderfall ännu en gång, just som han lyckats glömma? Han lät så där nasal på rösten i telefonen nu, så där som han låter när han tagit ett glas. Eller är täppt i näsan. Hur vet man?

Det laddar upp sig för en katastrof. Alldeles för många far illa för att det skall kunna gå vägen. Något kommer att hända. Och händer något, så händer alltid ett par saker till.

Det värsta är att jag alltid brukar ha rätt.

Den som har tålamod och spår katastrofer har alltid rätt.

He he, jo. Bra svar. Cynisk distans är ett rätt bra motmedel mot ångestnoja faktiskt.

Ja, det kan det faktiskt. Som ättika i för god mat (ungefär, har inte språket med mig idag).

Sedan undrar jag i all enkelhet om målmedvetet men lugnt arbete också kan vara en lindring, med sådant du ändå är efter med. Inte för att jag tvivlar på att du gör vad du kan ändå, men just som medveten strategi i det här sammanhanget, ett slags energitransformation. Om du förstår vad jag försöker få fram... eller så kanske du förstår det för att det redan är så välbeprövat.

Jag tror och hoppas att du har fel.

Här blir inga hål borrade.
Har tvärtom sovit ganska sammanhållet fram tills nu. Med avbrott för att hämta/lämna barn och laga/få i dem mat och annat som bara måste göras.
Nu vaknade jag, stapplade till köket, snubblade på något som jag inte kunde se genom den kvardröjande sovdimman, doppade internetkabeln i kaffet (men den fungerar!) och sitter här och undrar vad det är som PÅGÅR?
VAD ÄR DET SOM PÅGÅR?!

Och så läser jag Eckhard Tolle.

Släpp egot, sluta tänk - rädda världen!!!

Vadå? Det är faktiskt 2012 snart.

Något som troligen kan ses som ett misstag i sig.