Igår drömde jag att min mamma skulle hålla ett föredrag om hur man skjuter med en pistol
. Detta utspelade sig i ett kalt klassrum, där det satt mycket folk, varav alla övriga deltagare var helt okända för mig.
Alla skulle ha vadderade, tunna vita nylonvästar på sig som skydd. När föredraget kom igång fanns det ingen ledig plats åt mig och skyddsvästarna var också slut så jag kröp ihop och tryckte mig mot en skolbänk en bit bort från mamma (som inte alls såg ut som min mamma) som redan börjat med sin redogörelse för hur pistolen ska avfyras.
Plötsligt såg hon mig och frågade då missnöjt vad jag gjorde där på golvet.
-"Hon har ingen väst!" ropade de andra i klassrummet.
Min mamma tittade irriterat på mig men fortsatte med att skjuta skott med pistolen hon höll i för att visa hur den fungerar.
Ibland skjöt hon med en mycket koncentrerad min utan att det kom något skott vilket hon inte verkade observera utan fortsatte föredraget som om det hade hörts ett knall. Jag funderade på om jag borde påpeka detta för henne men kommer inte ihåg ifall jag faktiskt gjorde det.
Sedan upptäckte jag en liten orange kattunge mitt på golvet som såg hungrig och övergiven ut. Tog upp den i famnen och bar iväg den till skolmatsalen där den skulle få mat. Efter ett tag var vi ombord på ett tåg som körde förbi en enorm molnformation på himlen som såg ut som en divan.
-"Titta en divan!" Utbrast jag och pekade.
Tåget hade nu stannat precis där vi från början gått ombord och hade alltså egentligen inte kört någonstans.
Nu var det en hel kattkoloni som anföll oss, hungriga och övergivna. På något sätt fick jag fram mat som jag gav åt dem. Katterna anföll varann och bråkade om matbitarna.
Plötsligt var det ett hoper hemlösa människor som råkade i slagsmål över matbitarna. Katterna hade alltså bytt skepnad till människor.
Jag fortsatte att ge dem mat uppifrån tågkupén och de fortsatte att slåss och bråka sinsemellan.
Konstigt nog upplevde jag detta som en angenäm dröm, ville inte vakna ur den. Atmosfären var gemytlig, trots slagsmål och pistolskott med mera.
Idag drömde jag också om min mamma.
Nu såg hon ut som en svart amerikansk madam med tillhörande pillerburkshatt och söndagskläder för gudstjänst i kyrkan. Hon satt mitt i ett sällskap med andra kvinnor i hennes ålder, underförstått arbetskamrater. När hon fick syn på mig så flög hon upp och ville krama och pussa om mig (vilket vi aldrig gör IRL) vilket resulterade i att jag vacklade baklänges och råkade stöta till henne så hon hamnade sittandes på golvet. Jag räddade dock situationen snabbt genom att dra upp henne, så nästan ingen hann se fadäsen.
Sedan gick jag då vidare.
Ett tag satt jag i en stor matsal eller kafeteria där det serverades mat av olika slag. Varje gång jag gick för att hämta mat åt mig blev det fel.
Antingen tog jag iögonfallande stora portioner som jag sedan satt och skämdes över bland de andra matgästerna eller så satte jag mig vid fel bord där jag inte var välkommen. En del av matgästerna var gamla kollegor och en massa gamla minnen dök upp inom mig och gjorde allt än mer komplicerat, för ingenting fick sägas högt.
En av gångerna kom jag på efteråt att jag precis lassat på en rejäl portion med mat som jag trodde var gratis men som inte alls var avsedd för mig och skulle dessutom betalas för. Bara en speciell kategori människor fick äta av den maten, de hade alla någon sorts mörkblå uniform på sig med röda glittrande detaljer.
Efter att jag ätit nästan klart kände jag mig tvungen att börja gömma undan kvarvarande enorma salladsblad och diverse förpackningar som inte ville låta sig knycklas ihop utan vecklade hela tiden upp sig när någon gick förbi.
Sedan var det en följetongsdröm i form av en brant uppförsbacke, egentligen en bergsvägg som skulle föreställa en trappuppgång utomhus. Trapporna neråt, som var placerade precis bredvid var jämna och fina, det var bara att gå nedför. Men jag skulle uppför tillsammans med massor av andra människor och vi gick således i ojämna rader balanserande på klippavsatser och hasade sittandes över en speciellt besvärlig passage.
En svart kvinna med stor gravidmage föll ned och hamnade med magen rakt på trottoarkanten. Hennes vän visste inte vad hon skulle ta sig till och alla vi andra frös också till is och bara såg på när blodet spred sig under den skadade kroppen där nere. Hon såg död ut.
Den här besvärliga trappan med separata upp- och nedgångar har jag drömt om förut. Vet inte var den leder men när man väl kommer upp så går man in mellan två grå betonghöghus.
Sedan var det något om ett stort fartyg där jag tydligen arbetade med att färdigställa ett stort event av något slag. Vi var flera stora arbetslag och det var mycket som skulle ordnas med.
På något sätt misslyckades vi med en omfattande golvtvätt och massor av vatten sköljde över en stor golvyta. Precis samtidigt började fartyget kränga från sida till sida så vattnet sköljde från den ena sidan till den andra och var helt omöjligt att torka upp.
Precis då kom någon och meddelade att eventet skulle starta i förtid med att hedersgästerna nu skulle anlända precis där vi kämpade på med vattnet. Febril aktivitet utbröt och massor av småpilliga saker skulle utplaceras på små bord och bekväma fåtöljer skulle ställas fram.
På något sätt lyckades vi torka upp och ställa fram allt i tid och fick till och med beröm av de viktiga gästerna.
Jag såg aldrig viktiggästernas ansikten utan befann mig ständigt i knähöjd, som om jag var väldigt kortvuxen.
En mycket rörig dröm.