Jag blir mobbad för mina neurotypiska drag. Min så kallade bättre hälft häcklar mig för att jag såg på barnprogram när jag var liten,
gillade melodifestivalen http://www.youtube.com/watch?v=MwUSllekbb0 <--- catchy!
och hoppar av glädje över att typ alla avsnitt av Rederiet lagts upp på Youtube. Och så brukade jag åka på husvagnssemester när jag var liten. Och fiska.

Och så gillar jag skvaller.

Vad har ni för neurotypiska drag? Vad gör just dig till en riktig Svensson?

Jag följde slaviskt Rederiet, på den tiden fanns det en själ och en kontinuitet i programmen till skillnad från idag. Det var färre men bättre program.

Coolt Krigarn! Jag älskade såpor såsom Rederiet, Varuhuset, mfl, sedan så såg jag även Skilda världar, Vänner & Fiender mfl. Sedan plötsligt slutade det sändas svenska såpor.

Varuhuset är nostalgi på hög nivå. Kommer också ihåg Goda Grannar & Storstad.
Tv-utbudet var bättre förr tycker jag, helt klart. Och innan man förringar de här serierna ska man komma ihåg att det rörde sig om dramatik, manus och skådespelare, till skillnad från dagens program som bara består av blonderade popoffer som åmar sig.

Men Vänner och Fiender gillade jag aldrig, inte heller Skilda Världar mot slutet.

Men Reine i Tre Kronor! Humor på riktigt...

Jag gillade också rederiet, jag följde det när jag gick i mellan- och högstadiet har jag för mig. TV var klart bättre förr. När det gäller annat än såpor så tittade jag mycket på Aschbergs olika program. Fångarna på fortet minns jag också. Det var kul då, när man var barn. Tutti frutti tittade jag på för att pappa gjorde det men jag fattade inte riktigt poängen på den tiden. TV3 var bättre förr, när de var lite rebelliska och barnsliga, men det händer väl att Aschberg gör bra saker även nu för tiden. Minns också att Adam Alsing hade en talkshow, Adam. Av någon anledning gillade jag David Letterman när jag var yngre. The Late Show... Tre kronor såg jag då och då, tyckte inte det var lika bra som rederiet.

Jag borde köpa rederiet på dvd, jag var bara barn när jag såg det sist.

Jag var så mycket svensson man kunde vara. Vi hade hus, båt och två bra begagnade bilar. Pappa var tjänsteman på kommunen och mamma jobbade i vården. Mamma, pappa, två barn, hund och katt. Varken hög- eller lågutbildade, varken hög- eller låginkomsttagare.

Svenssonrekord? Just det, blond och blåögd med full joggingmundering varje dag, höll jag på att glömma. Pastellfärgad joggingmundering, såklart.

Skilj på att vara svensson och att växa upp i svenssonmiljö.

Jag är en äkta NT-skadad uppväxt i introvert icke Svensson-miljö, det du . Kan ge som exempel att jag satt och såg Rederiet ensam. Övriga familjen pysslade väl med sina respektive specialintressen måhända.

Husvagnssemestrarna uppskattades mestadels av mig de med. Farsan surade (milt uttryckt) för att han tvingades vara åtskiljd från sitt garage.

Jag försöker ha en i grund och botten positiv livssyn och har som en av mina starkaste sidor att jag kan uthärda en mycket låg materiell standard, ensamhet och ickestimulerande arbetsuppgifter mycket längre än vad t.o.m. en stor andel av NT-befolkningen klarar av, enbart genom att se positivt på tillvaron, "gilla läget", tänka på vad man har, istället för vad man saknar, samt vara öppen, kreativ och ha förmågan att lyckas tänka ut div. nöjen och sysselsättningar/tidsfördriv i de allra flesta situationer och utan att det behöver kosta pengar.

Det enda som egentligen kan sänka mig är när omginvingen är grinig/negativ, eller beter sig nedlåtande.

-Dessvärre har jag förstått att detta är relativt unikt för en aspie.

Jag följde också Rederiet troget... kan inte ha missat många avsnitt... vad kul att det var så vanligt bland "oss"!

Inte alls. Det låter väldigt bekant.