Vilken jävla kärring. Kanske är en sån där feminist.


De flesta föds ju i fabriker så då blir det sällsynt och pengarna styr men hur gör du när du gullar med dem och vad är det för typ av djur? Har du planerat in deras dödsögonblick?

Har du beräknat hur mycket det kostar dig om ett par blir sjuka och dör, oätliga? Finns det försäkringar mot sånt?

Jag gullar väl som alla andra tror jag.
Beror väl lite på vad för djur det är iofs.

Njaa man är väl medveten om det.
Men sitter man o gosar med ett lamm så tänker man liksom inte på själva slakten, man tänker mer på köttet och pälsen.

Nu är jag själv inte uppfödare(det var under uppväxten).
Idag blir det temporära husdjur, men de kostar mer levande än vad deras värde på tallriken är.

Aldrig haft djur i det syftet men tror det med. "Betett" mig en del på landet dock men det var ju innan man fattade att de skulle på matbordet. Hanteringen(deras liv) lär iofs bli stora skillnader i om man föder upp för andras skull(borträknat pengar i sitt eget syfte) så förstår vad du menar med olika grader, men alla har ju inte ambitionen att starta upp en stor djurfabrik.

Kanske blir en vinst om man räknar näringsmässigt?

Har för mig att folk förr i tiden visst kunde bli fästa vid djur som skulle bli mat. Det var mer direkta villkor på många sätt.

Beträffande att beröva en okläckt kyckling dess mor vet man ju inte vad man då ställer kycklingen i konflikt med för genetiska programmeringar. Det är ju meningen att den ska ha en familj.

Familj får den ju.
På dessa uppfödningsställen har de tusentals med "syskon".

Kanin är ju mycket mer mättande än hö så det kan du ha helt rätt i.

Är kanske drag av det kvar idag men är det inte en gräns vid att äta husdjur? Om man skaffar något i syfte att äta den så kan man nog äta den i nästan vilket fall som helst men om man skaffar den i "vanligt" husdjurssyfte så finns där något som säger stopp för de allra flesta situationer. Kom en tråd för ett tag sedan som är relevant. Såg nu att länken till Expressen är trasig i tråden.

Jag trodde de åt gröna grejjer. Nu vet jag inte hur mycket hö en sån äter under sin förväntade livstid men om vi säger 20 kg så tror jag nog att man kan hålla mig mätt ett par veckor på det. Blandar man ut med lite oskalade potatisar så får man nog massa näring.

Hö är grönt torkat gräs. Fungerar som helfoder till kanin.
Du kanske tänker på halm, det är gult(visset) torkat gräs.

Jo, det var det. Då blir det väl mer än dubbelt så mycket ändå eftersom det innehåller vatten. Dyrare per kg också kan jag tänka mig. Grönt gräs hade jag nog inte kunnat bli mätt av, kanske inte hö heller förresten.

Jo, hund eller katt har jag aldrig hört att man åt här hos oss; hästen, som för manfolken ofta var så gott som en arbetskamrat, har jag för mig det var olika med på olika håll i landet, men man gjorde inte gärna av med den själv utan anlitade rackaren (och föraktade honom förstås för det). Undrar hur de har sett på hundar i Kina, där man äter dem – kanske som ett gårds- och inte husdjur (för de raserna och i de klasserna som inte har dem som knähundar?).

Vettig artikel. Det är ju de där sambanden vi har kommit för långt ifrån, och ofrånkomligen blir vi därmed bortskämda och ställer orimliga krav. (Samtidigt som inte alla har råd heller, så som helheten är uppbyggd – jag måste själv hålla i mina köttpengar.) Men inte heller hon nämner förstås oss som av hälsoskäl inte kan dra ner på köttet.