Låter bra i teorin så långt.

Vem ska starta en skola för hyperkänsliga aspergertjejer och -killar som har andra intressen än IT då?
Obs! Retorisk fråga.

Ja, det låter ju bra för de aspergare som faktiskt är intresserade av "data/it", vilket alla aspergare förstås inte är. Alla aspergare är inte "rigida teoretiker", utan kan lika gärna vara känsliga konstnärssjälar/bohemer/praktiker/poeter/etc... Själv gillar jag datorer och programmering som ett verktyg i min övriga gärning, eftersom det är så lätt att experimentera och testa sig fram, men är egentligen helt ointresserad av "data/it" för dess egen skull och klarar alltså inte av att jobba med det utan att bli bokstavligt sjuk. Programmeringen fungerade också som en fristad i en oförståelig omvärld (ett tag var jag väldigt inne på artificiell intelligens som ett verktyg att förstå omvärlden bättre, eftersom jag var tvungen till det för att kunna lära en maskin att förstå den (att tvingas förklara ett fenomen för någon som kan ännu mindre om det brukar ju vara ett bra sätt att själv förstå det bättre och/eller skapa motivation att försöka förstå det bättre), men intresset upphörde på grund av etiska spörsmål kring vad AI skulle kunna användas till av mindre nogräknade individer).

Vad ska förresten ingå i det ganska vida, och lite luddiga, ämnet "data/it"?



Om jag var er enda student, då skulle jag vilja se följande:

1. Mycket direktåterkoppling.
2. Lösning av verkliga problem.
3. Nära samarbete mellan olika ämneslärare för att skapa sammanhang, förståelse och motivation/intresse för ämnen som annars ses som ointressanta. Om eleven har ett så kallat "specialintresse" (vilket alla med AS inte har), försök anknyta till det även i andra ämnen för att skapa motivation.
4. Basera betygen främst på inlämningsuppgifterna.
5. Inga sluttentor, utan hellre då regelbundna, korta kunskapstester (inom delområden, som senare också återkommer) som underlag för hur man ska fortsätta.
6. Uppmuntra till självständigt tänkande.
7. Mycket yttre struktur, så att eleven kan lägga sin, inte sällan begränsade, energi till att lära sig saker.
8. Någon form av sociala aktiviteter anpassade till eleverna. Jag känner själv att det där låter luddigt och inte fullt så konkret som det skulle behöva vara, men det beror med största sannolikhet på att jag länge varit "ointresserad" av det sociala, men mycket på grund av att det alltid skett på andras villkor.
9. Uppmuntra till att skapa kontakter som senare kan vara nyttiga inom arbetslivet. Det hade jag verkligen behövt själv, eftersom jag för sent insåg att kunskap/talang inte betyder ett vitten utan kontakter eller förmåga att skapa kontakter.
10. Uppmuntra gärna också till att söka nya intryck (inom vitt skilda ämnen), eftersom jag tror att det gör en till en bättre problemlösare.

Ja, det där med aspergare = data/IT har man ju hört tretton gånger på dussinet och aldrig något annat från entreprenörer och liknande. Det plus rutinuppgifter som andra tycker är tråkiga för de är ju så rigida de små liven. Du får ursäkta, Teacher, men att höra bara det ena av det en gång till var en riktig västgötaklimax.

Kanske helt oförskyllt från din sida. Är det IT du själv är intresserad av så är det och det kan ju hända att du kan göra det med mer respekt och mindre exploatering och underblåsande av dessa förbannade fördomar än de andra jag har hört om; men det vi säger, CRA, Schueberird och jag, är inte desto mindre något alla berörda måste ta till sig någon djävla gång, även de vilkas eget fack råkar vara IT eller rutinuppgifter. Att bli osynliggjord är både orätt och frustrerande. (Och CRA:s fråga är fanimig inte retorisk.)

Resten får jag läsa när jag är vaknare.

Jag håller med om att tjatet om data/it och aspergerpersoner är ett slitet och en smula frustrerande påstående.
Men till saken hör att där jag bor gör personer med Asperger i de flesta fall INTE ETT SKIT!
Det är inte deras val att ha det så, det finns helt enkelt inga åtgärder tagna för att i varje fall försöka få till en vettig sysselsättning.
Dessutom skäms jag inte för att kalla mig själv för inbiten datanerd, vilket givetvis gör att det är en sådan skola jag ser mig själv vara delaktig i.
Det finns massor med folk inom "målgruppen" och i varje fall mitt mål är kurser inom webbutveckling, digitalt skapande, databaser, nätverk. Alltså en bredd där så många som möjligt kan hitta ett område som intresserar dem.

Givetvis är ju en skola med massor av olika inriktningar enormt önskvärd, och det kanske det kan bli så småningom.

...och, om ni har idrott på schemat (även "rigida teoretiker" behöver ju röra på sig ), undvik gärna lagsporter eller dela upp lagen efter bokstavsordning eller efter ett helt slumpmässigt system, som inte bygger på mobbning. Gör det också tydligt vilka som ingår i vilket lag. Själv hade jag stora problem med att skilja på lagen om det inte fanns en tydlig lagmarkör som till exempel ett färgat band att iklä sig och min energi gick åt till att komma ihåg vilket mål jag skulle skjuta på och vilka som ingick i "mitt" lag istället för att få möjlighet att faktiskt lära mig något nytt och/eller ha roligt. Ibland behövs det bara små medel för att underlätta.

Reducera alltså gärna mängden intryck, särskilt då det gäller något som är nytt för eleven.

@Zombie:
+1

Jag är inte helt säker på att jag överlevde.

Det värsta förutom de andra eleverna var oförmågan hos lärare att förstå att man kan ha en extremt ojämn begåvningsprofil och att de tolkade brist på mimik som ointresse.

Skolidrotten var värdelös.
Den gjorde populära idrottsfanatiker ännu odrägligare och gör att de som faktiskt behöver behöver skolgympan mest blir avskräckta ifrån fysisk aktivitet.
Det vore lämpligare att ta bort alla idrottsuppfostrande tendenser och göra det till en funktionell träning för att underlätta skolarbetet.

Ja det där är viktigt, så pass viktigt att ni gott skulle kunna ha ett examensarbete i bara det.

När man ser alla dom som slavar med att göra skitgöra för 20-30:- OM DAGEN och kallar det för jobb så vill man gråta blod.
Lär dom hur man bäst hanterar ett järnrör* i löneförhandlingarna.
*=metafor.

Examinationer som inte uppmuntrar till fel slags lärande. När jag gick på högstadiet och gymnasiet skulle uppsatser skrivas på en viss tid medan läraren vakade över en. Jag kände mig själv och visste att jag inte fixar tidspress något vidare, och särskilt inte medan någon tittar på. Alltså skrev jag uppsatsen hemma, memorerade den och skrev sedan av den exakt ur minnet. Visst lärde jag mig att skriva uppsatser, men jag lade också ner onödigt mycket energi på att lära mig en strategi som var en återvändsgränd.

Lyckligtvis fixade jag att ställa om när jag kom till universitetet och insåg att jag inte kunde memorera tusentals sidor på varje kurs. Tack vare de få betygstegen (bara G och VG!) kunde jag unna mig att fokusera på det som faktiskt var intressant. Vilken lättnad!

Överhuvudtaget bör gymnasieutbildningar ägna mer energi åt att visa studenterna hur de kan utveckla sina egna reflektioner och driva nyanserade argumentationer - att ha en utforskande attityd där olika teorier och modeller (och deras implikationer!) ställs mot varandra. Det är ett hantverk som vissa har med sig hemifrån och andra inte, och den skillnaden bör utbildningssystemet fånga upp och utjämna så tidigt som möjligt. Hur man gör rent konkret när man ställer källor mot varandra, refererar, applicerar teoretiska resonemang på konkreta exempel, drar egna slutsatser, aregumenterar för och emot olika tolkningar, etc., får inte lämnas mellan raderna. Det är alldeles för viktigt för det.

Det är viktigt att röra på sig. Därför bör idrottsundervisningen gå ut på att hjälpa var och en att hitta en passande motionsform samt ge kunskap om vad kroppen och hjärnan behöver. Att ställa samma krav på prestationerna enligt alla parametrar som för neurotypiska studenter är dock ren grymhet. Man tvingar ju inte en rullstolsbunden att springa 400m. Men att kräva av en person utan automatiseringsförmåga att synkronisera alla sina rörelser i olika friidrottsgrenar går tydligen alldeles utmärkt? Jag kan inte ens hålla i en tekopp medan jag pratar utan att hela tiden tänka "tekopp tekopp tekopp tekopp" (jag vill ju inte skålla vare sig mig själv eller någon annan). Hur fasen skall jag lyckas springa en sträcka fram mot längdhoppsgropen och samtidigt, i farten, både göra en rimlig bedömning av när jag skall göra mitt avstamp och dessutom få alla mina olika muskler att samarbeta för att tajma den rörelsen - och dessutom lyckas få till ett skapligt långt hopp utan att ramla baklänges?

Små steg framåt? Tänk på att studenter med asperger kan behöva stimuleras och utmanas intellektuellt! Det är inget begåvningshandikapp, och samhället brukar inte dalta med en i arbetslivet precis. Den som sticker ut socialt behöver vara briljant för att få samma chanser som en medelmåttigt begåvad smoothtalker.

Fortfarande inte i stånd att säga något vettigt egentligen, men två saker till såg jag:
Det där kan nog vara väldigt olika. Jättebra för dem det passar för. För andra kan just inlämningsuppgifter vara orimligt stressande. En och annan kanske är så stresskänslig, i varje fall om den redan är skadad av felaktig behandling, att examinationerna helst bör smygas in omärkligt i vanliga samtal och liknande.

Ja, det där fick mig också att hoppa högt när Incognita gjorde mig uppmärksam på det. Och det följande "avstämning så att alla är med". Förutom att asperger inte är något begåvningshandikapp så är det inte heller något som gör människor uniforma. Just de kognitiva skörheterna och tendenserna till extremer i både begåvningsprofil och till exempel "känslomässig" kontra "intellektuell" läggning gör oss nog tvärtom extra olämpliga för att tvingas gå i samma takt åt samma håll en hel skock. Dessutom lär ovanligt få av oss fatta vitsen med att på det viset lägga band på just precis det man skulle kunna bidra med – kanske även bidra med till de på just det området långsammare i skocken, bara man får göra det på ett sätt som klart och tydligt utvecklar även en själv. (Och återigen, jag tror större respekt för folks personliga vägar vore bra för många fler än bara oss.) Ta det som en pedagogisk utmaning.

Håller med Incognita även i övrigt.