Själv ser jag inga kopplingar mellan socker och kokain.

Tror att hon syftar på när man ska sluta. Själv har jag haft socker i kaffet sedan tonåren och kan knappt dricka kaffe utan. Det går men dröjer inte många dgr innan jag i min abstinens springer och skaffar sockerbitar. Tur att de är billiga annars hade jag kanske mördat för dem.

Jag har läst Sockerbomben av Bitten Jonsson och där berättar hon om folk som varit på avgiftningskur för sockerberoende. dom har fått samma besvär som den som har blivit avgiftad från kokain. Det säger mig en hel del i alla fall.

Det jag tycker är att rörelsen begår samma misstag som alla andra rörelser, de stelnar till i gamla former och anpassar sig inte till utvecklingen, t ex den neuropsykiatriska. Jag tror att de bannlyser amfetamin i alla dess former, trots ADHD-diagnos? Själv går jag på Xanor för att slippa viktuppgången från de andra preparaten, som jag fick. Men benzo är ju absolut inte tillåtet. Fontex däremot kan gå. Men det där tål inte jag.

KRIS har också stannat kvar i urtiden och inte tillåtit ADHD-medicinering, vilket ju är en katastrof då många kriminella har just ADHD.

På ett NA-läger försökte någon övertala mig att sluta med mina värktabletter jag har pga reumatism, sömntabetter pga värk, ja ha ville vill helst plocka av mig cellgiftet också. Avgiftad ska man va. Undrar om det också gäller cancerpatienter.

Nej, man måste uppdatera sig. Alla blir inte kemiskt beroende. Alla måste inte avstå från det där glaset vin vid en fin middag. Vissa är mest emotionellt beroende pga t ex ensamhet. Då kunde ju rörelsen vara en hjälp om det inte vore för skramlandet med de där d-a brickorna hela tiden. Hur många dagar har du varit HELT ren från allt? Är du duktig får du en bricka annars får du ingen. Lite barnsligt?

Många påstår att en högre makt har hjälpt dem MEN de är absolut inte religiösa!!! Nähä? Är det skämmigt om man rakt av tror på Gud då?

Rörelsen är på gott och ont. Fanatikerna är de där som reser runt i halva landet för att kunna va med på 3 möten per dag. De har ju ersatt drogen med en ny. Som gammalt Ego får man sitta där och prata om sig själv i 10 minuter ostört. Sedan finns det en rad fördelar med rörelsen också...

Efter att ha skumma igen en del "stämningar" som sockerbranschen utfört så byter jag åsikt.
Socker är beroendeframkallande.

Jag fick lite dåligt samvete för att jag tog upp det dåliga med tolvstegsrörelsen och inte det bra, för det kan bli bra också...

Jag befann mig i en omöjlig relation. Jag MÅSTE bryta, men kunde inte. Jag tänkte i värsta fall flytta till Göteborg bara för att få gå på NA, men just då poppade NA upp i Stenungsund, som var närmare mig.

Vi var lagom många tjejer, bara tjejer och vi blandade alla in Gud i våra resonemang. Inget hymlande med Kraften. Vi visste att bara en högre makt kunde hjälpa oss, att vi var hjälplösa. Det var så fin stämning där vid de tända ljusen, människors livsberättelser och äkta tårar. Vi smälte samman mer och mer och gav varandra kraft att fortsätta resan. Efter ett år hade alla lyckats bryta sina destruktiva förhållanden. I mitt fall skedde det genom en serie yttre omständigheter.

Det fanns ju inga krav på att göra slut från början, inga utmärkelser för den som inte haft sex senaste månaden. Det hela kändes som villkorslös kärlek till och emellan oss. Och villkorslös kärlek tror jag stenhårt på! 12-steg kan alltså vara bra. Puh, nu känns det mera rätt...

(NA är till för vuxna barn till dysfunktionella föräldrar.) PS. Jag är fortfarande ett vuxet barn!

Antar att det är både bra och dåligt ungefär som det brukar vara, och isåfall är det väl bra om båda kommer fram. I vilken proportion vet jag inte, känner inte närmare till rörelsen.

Bra idéer, men kanske inte de enda som är bra, kanske sömlöst hopblandade med sämre, eller så kan människan bara inte riktigt utveckla dem. Den normala eldsjälen är väl lika egocentrisk som alla andra och tror att det som hjälpte mig kommer att hjälpa alla. Både den och de normala proselyterna fastnar allt mer i "konceptet" ju mer av sin tid och person de investerar i det, i gemenskapen utvecklas en egen kultur som allteftersom distanserar sig från omvärlden och som inte heller har den mängdens dynamik som den stora oskyddade kulturen därute har. Och så vidare.

Samtidigt som det finns idéer som är bra för tillräckligt många och som kanske aldrig skulle ha hjälpt någon utan eldsjälar och deras efterföljare.
Fast "inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara värt jobbet" brukar vara för mesigt att missionera med...

Högre makt utan att vara religiös förresten? Varför inte? Hur många är det inte som ger upp sitt ego först i nödens stund? Det ser ju många religiösa som ett tecken på ynkedom (fast jag tror du är klokare än så, Debbido); men vem är någon annan att säga att de behöver mera "Gud" än så? Eller vet tillräckligt för att inte känna att de säljer sin intellektuella heder, eller helt enkelt är rädda, av goda skäl – så mycket ont som folk har gjort och gör så fort de får tryggheten att känna sig ledda av någon annan?

Det finns väldigt många olika former av tolvstegsrörelser, med stora skillnader vad gäller kulturer. Visst brukar de gå ut på att sälja ett visst sätt att berätta sin egen livsberättelse, men berättelserna varierar mellan grupperna. Jag har ingen egen erfarenhet av tolvstegsrörelser, men har läst en del forskning på området eftersom jag är intresserad av självhjälpsorganisationer. Tolvstegsrörelsernas sätt att jobba passar inte alla (jag tror inte att det skulle passa mig), men en del passar det uppenbarligen väldigt bra - om de hittar en grupp vars meningsperspektiv fungerar för dem.