Det hjälpte inte.

Res tillbaka till tiden då du var 11 år, lev i en familj som inte förstår sig på dina känslor, se saker som du inte kan tala med någon om, stäng av känslorna för att kunna gå vidare och veva sedan fram tiden till nutid igen: Voila, problem solved: inga okontrollerade utbrott - och inte så mycket annat heller, men vafan, lite svinn får du räkna med.

En eloge för att du har lyckats överleva...

... och lyckats hålla kontakt med familjen också... om det har gett mer än det har tagit alltså.

Krama en katt eller hund det brukar vara bra.

Att du haft det så är ju hemskt, och klart jag förstår att du på något sätt måste "överleva"
Hoppas att det fungerar för dig så att det iaf känns drägligt, och att du har hittat något sätt
att åtminstone få "pysa ut" lite känslor.