Ja och nej.
Jag håller med om att det inte är manligt att vara dagisfröken.
Men barn behöver manliga förebilder, så visst bör även män vara på dagis.

Går ju att ta dit skogshuggare, bygnadsarbetare, brandmän och sumprunkare
som kan mingla med ungarna några ggr i veckan.

Bara män som är säkra på sin egen manlighet - eller står över sådana bryderier - vågar arbeta inom barnomsorgen.

Jag tvivlar starkt på att alla kvinnor inom det yrket är särskilt säkra på sin manlighet.

Vad skådar mitt norra öga - Ufo leker språkpolis?!

Ja ja, bara de män som...

Men merparten av kvinnorna kanske kan sägas stå över bryderier om sin manlighet?

Inte för att jag över huvud taget tycker att det är så intressant att hålla på och uttala sig om män för sig och kvinnor för sig, som om just de kategoriseringarna skulle vara så oerhört avgörande.

Önskar jag kunde hålla med om det, men tyvärr verkar där finnas en stor komplikation: barn är (ännu hårdare) programmerade (än vuxna) för att lukta sig till och nöta in rådande normer; vad man personligen passar för finns inte på kartan. Vad man har mellan benen är däremot det viktigaste som finns på kartan från man upptäcker det och livet ut för oss nästan alla. Därför måste vuxenvärlden visa varje barn så många olika normer att barnet begriper att det är tillåtet att ta hänsyn till vad man personligen passar för. Det gör inte en vuxenvärld som själv följer en enda norm eller där folk är ängsliga till exempel över om snoppen trillar av ifall de sysslar för mycket med barn.

Självklart skall barn få utveckla sina egna personligheter, och vägen dig tror jag som Zombie är att ge barnen så många olika förebilder som möjligt.
Kvinnor och män och fjollor. Naturligtvis med många många fler parametrar.

Barn ska präglas av 50-60tals normer, då skulle det bli nån jävla ordning!

Har reaktionären vaknat nu igen?