Hur är det med teater då? Hur är intresset för att träffas och se teater tillsammans? När jag var yngre höll jag på med amatörteater (hellre än bra) och såg massor av uppsättningar. Sedan jag flyttade från min kära teatergrupp har det nästan inte blivit någonting. Det känns fattigt.

Det behöver absolut inte vara några stora flådiga uppsättningar.

Som med konstbesök, jag är på. Ska bara se till att kroppen orkar...

Blev helt mot bättre vetande nästan... litet... besviken när jag öppnade tråden — bara se teater? Inte sätta upp också? Och kanske göra musik till?... nå, det säger väl något om min frustration...

Ja.

Nämen huvva, nu väckte du ju min frustration. Själv har jag kompletterat andras skrivna musik med en och annan stämma som blev riktigt bra faktiskt (tack vare att visorna var så bra från början). Och sjungit dem. Samt agerat. Och jobbat med rekvisita och som sufflös och scripta. *djup suck av saknad*

Jag gillar Lars Norén, Natten är dagens mor och Personkrets 3:1 är två genialiska pjäser.

Utveckla gärna:
Varför gillar du Lars Norén?
Varför tycker du att just dessa är genialiska?