Oj.

Då är jag verkligen ruinerad.

Idag har jag, som den mycket produktive medborgaren jag är, slagit nytt personligt rekord i Bubble Spinner.

Det är väl ungefär det enda jag har gjort idag... eller jo, jag åt frukost också, eller vad det nu var för något.

På väg från inköpssjået ramlade jag på stadens krönikespel framför domkyrkan. Och nu låter det som om jag spelar Allan eller inte begriper mig på amatörers villkor, men det föll sig lätt att ha synpunkter på både manus, musik, iscensättning, regi, koreografi och nerv. I ett liv utan mina handikapp kunde jag kanske ha bidragit med något av det. Och om inte där, så i andra spel.

... eller bara med en måttligare grad av dem.

Bubble spinner spelade jag nyssligen. Det gick ingen bra.

Framförallt har jag dock storögt tittat på Jean-Michel Basquiat.
http://svtplay.se/v/2503647/basquiat__the_radiant_child

Det finns en sekvens där han intervjuas och tjejen bakom kameran frågar om det ofta hände att han fick sova över hos olika flickor när han levde som hemlös i början av sin karriär.
Då tittar han rakt in i kameran och...ja.
Händer det något med er då?

Testa och rapportera här, tack.

^^Från 00:12:52 till slutet av det klippet närmare bestämt.

Fjong?

Lyckats få iväg min son till skolan i tid. Med taxi, och medhavd frukost på en tallrik. Sedan fick jag åka hem igen och duscha och äta frukost själv, och rafsa ihop mina jobbgrejer. Bara för att inse att jag missat att skicka med sonen frukt. Läste på ett papper att de skulle till parken idag, så jag knatade iväg till parken med en frukt. Inte fasen var de där! Skyndade till skolan istället, lyckades (genomsvettig) leverera frukten till en förvånad och glad son. Fast då hade de redan ätit frukt.

Tur att expressbussarna har börjat gå så ofta nu! Tack vare det kunde jag ändå smidigt ta mig till jobbet efteråt. I senaste laget, men ändå.

Insåg att det inte alls var tisdag, utan onsdag. Inte konstigt då att de inte var i parken.

Funderat över om man kan få färdtjänst för att man inte lyckas få iväg sin son till skolan utan taxi p.g.a. att man själv inte märker att tiden går.

Hämtat nya glasögon hos optikern.

Fått såriga blemmor i ansiktet för att jag inte har kunnat avhålla mig från tomat.

Diskuterat eutanasi med en tysk moralfilosof och en ung antropolog.

Uff, det där med att få iväg barnen till skolan - och i tid!

Har verkligen inte fungerat helt tillfredställande här heller. Det är så pinsamt att ideligen förorsaka att barnen kommer för sent när det ju är just min uppgift att se till att de kommer dit i tid. Vilket misslyckande som förälder liksom.
Men vem har bestämt att skoldagen ska börja så tidigt egentligen?
Det naturliga vore väl att börja runt tio som tidigast.

För min familj i alla fall. Eller halvelva, elva, kanske. Då börjar vi komma igång.

Idag lyckades jag komma upp efter två 7 minuters snoozar och få upp barnen så de fick i sig varsin banan och en kopp varm choklad åtminstone. Fast jag dampade loss på att båda försökte rata halva bananen då bananerna hade några bruna fläckar. Lyckades tvinga i båda nästan hela bananerna ändå tillslut...vilken seger.
Sedan gick resten smidigare eftersom vi faktiskt valt ut och plockat ihop kläderna för dagen och till och med packat gympaväskorna färdiga kvällen innan.
Därefter följde växelvis tandborstning och hårborstning - det blev två flätor, en tofs och tre hårspännen allt som allt.
Sambon skalade två morötter som skulle med och så kom vi iväg till bussen.
Fast jag glömde minstingens kofta på köksstolen, vilket var en mindre katastrof enligt henne...

Väl i skolan hade de idrott för första gången för den här terminen vilket resulterade i en gråtande ettgluttare som ville att mamma skulle stanna kvar igenom lektionen.
Så då gjorde jag det.
De övade på längdhopp bland annat och äldsta dottern formligen flög genom luften!
Idrottsläraren var klart imponerad och ännu mer när han förstod att hon inte hade tränat friidrott förut utan bara kunde hoppa så där långt ändå. Faktiskt hoppade hon nästan lika långt som läraren gjorde när han skulle visa hur det gick till och mycket längre än klasskompisarna.

Nu undrar jag såklart vilket är smartast att satsa på med tanke på framtiden - friidrott eller dans och sång.
Har ingen aning.

Hon får väl testa både och.
Gud vad stolt jag är! Vilka barn jag har. <3

Ge ungarna en vetenskapligt underbyggd föreläsning, så kanske de ändrar sig.

Brunprickigheten innebär att de är optimalt mogna och alltså smakar som allra bäst. All den annars sträva, lite beska stärkelsen i bananköttet har hunnit omvandlas till fruktsocker tror jag att det är. Bananköttet är då fortfarande gult, men något ljusare än innan. Ju gulare bananskalet är, desto mer stärkelse finns det i köttet (och som grön har den förstås som allra mest stärkelse i sig).

Stora fläckar innebär dock att bananen är övermogen - och köttet kan då också ha blivit mörkt och slajmigt.

http://www.recepten.se/info/bananer.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Banan

En söt och mycket god banan:


En sträv, osöt, lite besk banan:

Köpt en grönsak som mina föräldrar utmärkte sig genom att vara de enda som åt när jag var liten. Tog bara några årtionden.
(De utmärkte sig för att vara de enda som... väldigt mycket. Men hade det bara varit det så hade det kanske gått an.)