Jo jo, att det finns förbindelser den vägen var jag helt på det klara med. Alla som har använt nässpray vet väl att det rinner ner i svalget (cortisonnässpray är inte gott). Men det handlar ju inte om små hål i gommen, och inte om någon onödig rest som evolutionen missat att städa bort.

Exakt, det var det jag ville visa en gång för alla. Eventuella andra förbindelser får väl räknas som missbildningar.

Så jag är normal på någon punkt - skönt att få det bekräftat.

De små hålen kallas det vomeronasala organet eller Jacobsons organ.
Har jag nu googlat fram.



Feromoner! *flehmar*

Aha. Håligheterna, ovanför gommen men inte genom den. Då har jag snarare kommit ett steg mindre i evolutionen, för de där använder jag. Om jag smakar på ett gott vin luktar jag t.ex. på det inifrån genom att liksom skjutsa upp aromen (inte vätskan alltså, utan de flyktiga molekylerna) i de där håligheterna.

Nu är jag inte riktigt med. Jag har då inga hål i gommen.

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00001469/01/Nordeus.pdf



Snarare sitter det väl mellan den mjuka gommen och nässkiljeväggen bakom gomseglet, menmen...

När jag hörde det där beskrivas hos djur, vid ett lunchsamtal på jobbet för några månader sedan, kopplade jag två saker.

1) Vad det är som katter pysslar med när de får den där väldigt besynnerliga minen när de har luktat på något extra intressant (t.ex. varandras anus).

2) Att det måste vara samma sak som jag själv gör när jag försöker känna aromen av ett vin bättre (hoppas bara att jag inte ser lika fånig ut då).

Under samtalet med mina kollegor fördes det fram just som något helt väsensskilt från hur människor fungerar. Där har de ju så klart fel, tänkte jag genast. Eftersom jag själv gör det här helt spontant, måste det ju vara något som vinkännare, vinskapare och parfymörer använder sig av på ett medvetet och mer förfinat sätt. Och vi andra gör det oreflekterat, utan att veta vad sinnet heter och med mindre finess. Naturligtvis kan vi inte längre läsa ut lika mycket information av de här molekylerna eller ens urskilja mer än en bråkdel av dem jämfört med vad exempelvis en hund kan, men vi använder ju ändå sinnet (även om vår art prioriterat att sätta sina talangpoäng på annat under evolutionens gång) - tänkte jag. Men när jag tog upp frågan för att nyansera lite, tittade de andra på mig utan tillstymmelse av igenkänning i blicken. De hade verkligen ingen aning om vad jag pratade om.

Är det någon här som känner igen något av vad jag pratar om? Kan ni känna lukten av något som ni har inne i munnen genom att flytta doften från munhålan upp till håligheter ovanför? Använder ni det någonsin medvetet, och i så fall i vilka situationer?

Anser ni för övrigt att kyssar kan dofta? Och då menar jag inte andedräkten i vanlig bemärkelse. Jag hävdar att de kan det. Troligen är det just detta system som detekterar det.

Ja, precis. Inte för att märka ord, utan jag fattade helt enkelt inte. Jag bokstavstolkade. Tyckte det var lite småkusligt om det skulle vara så att alla andra utom jag hade små hål i gommen och jag inte hade fattat förrän nu att jag var den enda som inte hade det. Nästan i stil med att knäleden egentligen brukar gå åt andra hållet, eller att alla har ett extra hjärta i ena skinkan men som jag av någon anledning saknar - och ingen har talat om det förrän nu!

Får tänka efter bättre i själva frågan (samt försöka lokalisera mitt eget jacobsonorgan). Men den sorts situationer du beskriver känner jag ju väl igen, och det kunde lika väl ha handlat om att flema. Känns som att jag ofta har varit både den djuriska och primitiva och den som kan uppleva vad — till exempel just — "rudimentära" organ eller beteenden gör för nytta än idag. Paradoxalt eftersom jag, som autist, uppenbarligen har så mycket mindre kontakt med diverse ting i den här världen än vad man ska ha — låt vara att jag därmed kanske också kan se en del av det jag trots allt ser på bättre distans.

(Jag har ju heller aldrig förstått det där självklara behovet av att se sig som något väsensskilt från alla andra djur, eller varelser överhuvudtaget, som tycks förutsättas att alla har. Fast nu börjar jag bli OT.)

VA!? Du menar att du inte har... märkt det? Efter att ha tagit ut dig i... nåja... eller en riktig knipövning?

Min son hävdar å andra sidan att han inte har något luktsinne (det har han sagt i minst två år nu, och han är sex år). Han påstår att han kan känna igen om det luktar illa genom att det smakar beskt i munnen. Om det luktar gott känner han det som att luften känns kall i näsan. Jag antar att han då utgår från vad andra säger luktar gott respektive illa. Det här gör mig förbryllad och en aning oroad. Jag tänker mig att han inte borde kunna skilja mellan och uppskatta olika smaker om han verkligen saknar luktsinne, men det kan han ju - har jag trott i alla fall. Han har tyckt mycket om just sådana smaker som barn i regel inte brukar uppskatta. Kanske har han uppskattat dem just för att de har avvikande konsistens - något som han faktiskt kan känna. Fast jag får det ändå inte att gå ihop. Kanske stämmer hans upplevelse av lukter helt enkelt inte med hur lukter brukar beskrivas, och kanske är han bättre på att använda det här vomeronasala organet än på att lukta på saker på "traditionellt sätt". Hoppas att det snarare är så. Det verkar så fattigt att inte kunna känna lukter. Luktsinnet är centralt för mig.