Den känslan kan jag relatera till. Övernaturliga krafter önskade jag ofta, jag brukade även fantisera om hur jag lyckats kidnappa en massa folk jag träffat för att rikta anklagelser på dem och bevisa mitt (för dom högre) värde.

I mina fantasier svävar jag i luften som en superskurk i nazistövlar helt nedknarkad på benzo samtidigt som episk megamanliknande musik spelas, vinden griper tag i mina kläder och jag sliter upp gator och hus ur marken, slungar dem hundratals meter upp i luften och låter dem falla ned över andra byggnader där NT-människor vistas.

Känner igen det där från barndomen och visst är det irriterande att ha fysiska begränsningar. Det var typ Hulken eller Rambo jag mest av allt ville vara. Inte av sadism utan för att uppnå frihet från våld, mobbing och sånt. Att kunna besegra fienden på det där klassiska He-Man-sättet. Jag är likadan fortfarande. Ibland vägrar jag inse att fienden är betydligt överlägsen. Jag står kvar.
Well well, hjärnan är det starkaste vapnet och ibland har jag kunnat göra grejer som många andra tycker är snudd på ogörbara.

Jag är irrationell och trots att jag är extremt intelligent så kan jag inte använda min hjärna effektivt till många saker. Jag kan förstå saker intuitivt men jag kan t.ex aldrig bli vetenskapsman.

Jag vägrar ge upp drömmen om att bli superskurk, därför klär jag mig som en superskurk och skiter i allt runtomkring. Jag ser inte NT-människor jag möter som något annat än färger och former som flyter förbi. Senast jag var ute fick jag trafiken att stanna mitt under rusningstid. Folk blir så häpna när en blandning mellan Neo-Hitler och Alucard från Hellsing kommer gående över vägen.

Jag ser inte ut som någon som gjort sin skurkoutfit av några gamla gardiner och gummistövlar, eller nånting. Jag har lagt ned en mindre förmögenhet på exklusiva designkläder och jag ser mer ut som någon hämtad direkt ur en hollywoodfilm eller animé än som en billig cosplayare.

En del får nog t.o.m irrationella tankar om att jag inte skulle vara mänsklig, trots att de vet att det är en omöjlighet. Jag älskar den där chockeffekten min AS + karisma + avvikande klädsel har på vanligt folk.

Att jag är 26, även om jag ser barnslig ut, förstärker overklighetskänslan och många tror nog att det är en allvarligt psykiskt sjuk person de har att göra med. Det passar mig perfekt eftersom det skrämmer folk. En 17-åring kan inte bära upp den "onda imperiet" stil jag kör med utan att det ger intryck av osäker cosplayare. Jag däremot är en tvättäkta galen person som känns för overklig t.o.m för att kunna bli tagen som nazist.

Folk som ser mig tror nog att ett vansinnesdåd är nära förestående, iaf sätter jag igång folks biologiska försvarsmekanismer vilket är underbart. Andra miffon utan min överlägsna, snygga stil brukar titta på mig med beundran. Sönderpiercade små emosvartrockare och lantisnazister tror inte jag är verklig. Folk från militariserade länder med krigsförbrytarhistoria stirrar efter mig. Vissa som ser mig får säkert irrationella känslor av att jag skulle begått krigsbrott men helt arrogant vandrar runt i frihet. Andra upplever mig som en äkta neo-vampyr som på något sätt klivit ut ur filmduken.

Hur kan du vara så säker på vad folk tänker? Kan det inte vara så enkelt att folk rätt och slätt glor lite på alla som avviker något?

Jag förstår det mänskliga psyket. Jag frammanar irrationella tankar och känslor hos folk genom att på ett så tydligt sätt bete mig hotfullt mot allt vad deras instinkter säger dem är rätt.

Det är naturligtvis möjligt att du har vissa psykologiska insikter men jag har svårt att tro att det gör dig till ngt slags master mind.

Ett annat vanligt övergrepp dessa tanter gör.
Är att tala om hur man SKA tycka och känna för saker.
Det är extra vanligt mot yngre personer, men kan förekomma även mot vuxna.

Dom vill att man ska äta gröt också. Dagisfröknar, skoltanter och proffstanter. Alla förespråkar tidiga grötfrukostar.