De är en favorit. De bör dock ätas med rätt handlag.

...och utan lösa plomber. De där pingvinerna har vid två olika tillfällen orsakat tandläkarbesök för mig

Risken för plombfall är störst om man tuggar pingvinen, men jag skulle säga att en pingvin avnjutes bäst sugen som en karamell - då räcker varje bit längre och lakritssmaken vidarebefordras till gommen i lagom portioner. I undantagsfall kan den tuggas lite försiktigt om man vill ha en extra lakritskick.

Ja men hur lyckas man ha något ätbart i munnen utan att tugga på det? Jag vet inte om jag någonsin lyckats suga på en karamell tills den tagit slut. Jaha ja, det är här det där med tålamod kommer in förstås ("att suga på karamellen")... Tack och lov har jag inga plomber.

Men innebär det här att Schueberird vill följa med på kryssning om det finns pingviner? Eller att andra hugade bör inhandla pingviner?

För att få med mig får ni allt utlova riktiga pingviner, i frihet, runt båten. Det verkar lagom ensligt.

Kryssning till Antarktis alltså!?

I första hand betyder det att jag önskar att någon som befinner sig på båten köper ut pingvinlakrits åt mig. I andra hand kan det vara en av de grejer som gör resan värd att företa.

Jag sitter i hytten under hela resan och kedjeäter pingvinlakrits - förutom under korta raider till taxfree för att inhandla sagda lakrits.

Färjor är för mig fulla svennar i fula kepsar och fånflin.

Yttre Hebriderna går också bra. Bara det inte är sjögång. Eller skärgårdskryssning till folktom ö.

Någon övergiven väntsal där vi kan sitta och glo på varandra - utan direkt ögonkontakt - i tysthet? Och kora den som har schysstast tics??