Idag har jag byggt om hamnen, men jag är inte riktigt klar än och snart måste jag äta middag, så resten får vänta till imorgon - fast imorgon hade jag tänkt ta ledigt från datorn och vara neoposthippie (typ cykla iväg, sitta på en klippa i solen och lyssna på vågskvalp).

Orka sig ut är verkligen en passande formulering. Att handla innebär onekligen en kraftansträngning.

Jag har kämpat mig igenom en ledig dag ensam med min hyperaktive sexårige son som så intensivt vill ha hela min uppmärksamhet (och tät hudkontakt) hela tiden. Han är intelligent, hängiven världsförbättrare, vetgirig, uppfinningsrik, språkekvilibrist, m.m. - fantastiskt intressant att diskutera med, charmig och med hjärtat på rätta stället - men lite... ja, just intensiv. Själv är jag ju en rätt introvert typ, tillbringar helst större delen av dagen i min egen lilla värld. Så vad har vi gjort?

Fixat till en ganska besynnerlig frukost (sojakorv med bröd var det enda som dög, och vad gör man inte för att få i sina telningar lite näring? Det var i alla fall den mer fiberrika sortens korvbröd).

Läst om en massa olika vilda djur större delen av förmiddagen, på uteplatsen.

Hållt ett brandtal om hur utvecklande för hjärnan det är att läsa själv, och då inte bara på TV:n och datorn utan även för att kunna ta del av de världar som öppnar sig genom litteraturen. Diskuterat sambandet mellan språk, makt och demokrati - samt fördelen med att själv kunna slå upp vad man vill och läsa om hur många vilda djur som helst när man vill, även när ens mamma behöver göra något annat.

Lagat till en krämig svampsås (på köpta svampar, men det går ju det också) och pasta, med plockgrönsaker till.

Läst om ett antal olika vilda djur igen.

Diskat en ganska rejäl disk (i omgångar), det mesta medan jag lyssnade på dagens sommarpratare (ett ypperligt program idag, må jag säga). Sonen lyckades sysselsätta sig med balansbräda (som han hellre testade centrifugalkraften med än övade balansen, i och för sig, men det är ju inte heller illa pinkat), Cartoon network, konstruktion av en egen lek som vi sedan skulle testa, samt diverse byggen av blandade material.

Läst om vilda djur.

Diskuterat politik (skattefrågan är tydligen högeligen intressant just nu, efter att jag råkat säga ett och annat om herr Reinfelt och gänget; solidaritet och miljö tycks vara de bärande argumenten i lillkillens resonemang, vilket gläder den stolta modern. Jag försökte faktiskt uttrycka mig nyanserat).

Lekt en lek som sonen hittat på själv och som involverade en alternativ värld där krigen var fredliga, ingen dog på riktigt och striderna (tydligt dataspelsinspirerade) endast gällde vems idéer (sinsemellan fullt förenliga) man skulle följa för att göra det bättre för de fattiga och samtidigt skydda miljön. Jag lyckades förhandla mig till att kunna sköta "min gubbe" på distans från hammocken där jag låg nedbäddad med dagens DN medan sonen verkställde alla mina beslut å "min gubbes" vägnar - och ändå vann jag tydligen hela tiden. Som pris fick jag nya saker till mitt privata område. Jag fick en egen måne, ett slott, en vacker trädgård, åkermarker och en sjö. Sonen ritade upp dem vartefter, med asfaltskritor i olika färger på uteplatsens stenplattor. Djur fick jag också, lejon och tigrar. De placerades ut sinnrikt så att en hel värld tog form där på plattorna.

Lyssnat till brandtal (i pluralis) om hur min son minsann kommer att rädda alla de utrotningshotade djuren när han reser tillbaka i tiden med den maskin som han kommer att uppfinna.

Diskuterat ekosystem, kretslopp och evolution (repris från igår).

Fikat. Flera minuter under tystnad.

Byggt och spelat ett legospel. Det gick fort. Några tärningsslag med den särskilda legotärningen, och så var det klart. Största behållningen var den lilla vita ugglan och den lilla svarta fladdermusen (special-legobitar) som spelade ytterst perifera roller i själva spelet, men som prydde sin plats på den hopbyggda spelplanen. De skulle säkert göra sig som rekvisita om man fick för sig att bygga ett litet kråkslott.

Sett på film, Arthur och minimojerna av Luc Besson. Klart uthärdlig faktiskt. Skönt att få sitta tyst så lång stund. Och ungen hann ticsa av sig ordentligt innan det var läggdags. Jag kände hur alla spänningarna till slut släppte och hans seniga lilla pojkkropp, som alltid är i orolig rörelse, äntligen slappnade av i min famn. Lättnad.

Läst om en massa vilda djur (sonen somnade till en beskrivning av kalråttans leverne).

Incognita. Vilken underbar berättelse!

Tack! Då skulle du höra min sons berättelser...

Ja, tänkte skriva något liknande. (Och mera medhåll om vedermödorna med att handla...)

Den som ändå hade kvar litet av den där energin. Den som tillåter nyfikenhet och fantasifull skärpa.
Därmed inte sagt att jag inte kan föreställa mig hur jobbigt det kan vara att ha den andra rollen i berättelsen. Har ju träffat andras barn...

Annars tog jag en kort skogstur i en kväll mellan sommarens värme och höstens must och färger.

Åh, det låter skönt. Roligt att det blev av.

Det där vågskvalpet som "Schubbe" planerade för morgondagen i en annan tråd låter också närande för själen, sinnet eller vad man nu föredrar att kalla det.

Jag längtar tillbaka till havet. Eller förra sommarens kanotutflykter (som inte repriserats denna sommar eftersom särbon är för besviken över att inte ha råd med ny utrustning. ???! Den vi har funkade ju förra året! )

http://aspieforum.se/viewtopic.php?p=29664#p29664

Förutsatt att det blir av, vill säga. Jag kom igång med DromEd och ville utnyttja energin när jag hade den, så jag gick aldrig och lade mig.

Mycket fin läsning här!

Otroligt hur du orkar Incognita!

Själv har jag sovit otroligt länge och ganska djupt. Även barnen hade sovmorgon så det var lugnt i huset.
Sedan har vi haft en rörig frukost i flera timmar varvat med datande för min och sambons del samt filmtittande för barnen.
Har anmält äldsta dottern till en danskurs på Kulturama och lyssnar nu på finska hits...tänk att det finns sådana. En var bra till och med.

Försöker få kraft till resten av dagen.

Jag har beundrat mig själv i spegeln i dag.
Är det där en kropp som burit och fött två barn?!

Mycket fin.

Sambon försökte förgäves få mig att gå bort från fönstret i mitt mest nakna tillstånd. Han är mycket pryd.
Det är inte jag.

Är det verkligen hemskt opassande att passera ett fönster utan en tråd på kroppen?

(cyklotymi - euforisk hypomanfas, riktigt angenämt)