Först till den
'urartade delen av tråden': Jag misstog mig, det är inte
Sir Väs. Det är defenitivt
Kaa, som kramar tösen så gott, så gott. Right Terrarium-Jonas?
Well till frågorna: Avståndet och tiden healar även det mest ärrade tigerhjärtat. Visst, vi har kontakt SMS, e-post och med några sällsynta telefonsamtal. Jag har varit betuttad i människan sedan 1996, men dessa känslor har sjunkit med varje Minnesota besök (sju stycken!) och den här sista resan var spiken i kistan om vi talar om Eros, Amor, Cupid och alla dessa irriterande pilar.
Återhämtad? Kanske, jag har i alla fall börjat uppskatta att få leva utan yttre babbel och styrningar på ett helt annat sätt än förr. Och sky alla dessa "hjälpare", som lägger sig i mitt sätt att leva, vara och tycka.
Bland det värsta jag vet är när en non-aspie t.ex. säger: "
Ryck upp dig. Du kan inte ranta omkring och gömma dig bakom din Aspergers-diagnos" eller "
Nu är det dags att komma ur det där som man kallar Asperger... Nu följer du med ut på teater i morgon kväll, träffar mina vänner och sedan har vi en härlig glad fest och riktigt rår om varandra". Det finns andra (värre) exempel som jag råkat ut för, men slingrat mig undan. Teater, Ja! Men då går jag ensam och njuter!
Ja, enklaste sättet att komma ifrån dessa clowner
är att dra ur telefonjacket och stänga av mobilen (och dess telefonsvarare) under en tid, för vissa av dessa "hjälpare i nöden" ger sig inte. De har gett sig f-n på att genom något lyckat kvacksalveritrick få en Aspie normal och 'frisk' (enligt deras måttstock), harmonisk och glad. Varje galas eller partys medelpunkt. Solen är blå!
Någon som känner igen något?
