Numera festar jag ytterst sällan. Det rör sig om en eller tre gånger om året.
Från att ha kört tequilarace och rumlat runt i skumma lokaler i Sveriges största städer har jag blivit en bokmal som sitter och är nöjd med nya bokhyllan i mahogny.
Det är alldeles för tvära kast att ena dagen slåss i mörka gränder för att i nästa läsa PC Jersilds Medicinska memoarer i mysbelysning. Någonting har uppenbarligen hänt.

Det kan inte vara den stundande 30-årskrisen för den kom i 25-årsåldern. Medelålders blir man efter 40 och jag bestämmer faktiskt själv över hur mycket svensson jag vill bli.
Jag tror mer det är en fråga om klent utbud. Förr var det SPÄNNANDE att gå ut. Jag drog iväg till krogarna i sällskap med andra rumlare av alla sorter för att kröka skallen av mig bland de mindre städade haken. Pundare, raggare, bikers, turkgäng med guldkedjor, punkare, dörrvakter så stora att de ser ut som seriefigurer, brudar som dansar runt i tajta braller och bikini. Det var hemkört, Metal, politiska diskussioner, armbrytning, fimpa cigg på armen, knivdåd, snorta amfetamin i en pundarkvart som hämtad ur Sökarna, jämföra tatueringar, historier om dealar och försäkringsbedrägerier. Stulna vägarbetskoner. Billig whisky, rullade John Silver utan filter, flera gånger satt jag och krökade med folk som kommit ut från livstidsstraff.
Den typen av uteliv, sociala kretsar och krogar finns inte där jag bor, den saken är klar.
Det var ett skumt sista-minuten-hak i Malmö i somras, visst, det dök tom upp en thailändsk hora och försökte kommuncera ordlöst med mig.
Alltid något.
Men då var kvällens höjdpunkt redan passerad sen jag eskorterade den där puddingen, ja jag har bildbevis, tillbaka till hotellet. Snygga brudar behöver som bekant tuffa grabbar vid sin sida när de går ut.
Otrolig närvaro, otroligt spirituellt och intressant innan på den engelska puben. Hur ofta sitter man och snackar om livet, konsten, världen & människorna med en blond överklasstjej som hämtad från NK med en IQ på 130?
Jag har alltid siktat högt...
Men den kvällen var en engångsföreteelse, av flera skäl.

Med den bakgrunden är det ganska naturligt att jag inte finner mig tillrätta bland rödvinspimplande mjukisar och artigt minglande. Det känns bokstavligen som att nån hällt en tunna skit över mig, som att jag när som helst kommer bli utkastad.

När jag festar ska det vara öl, sprit, diskussioner, intressanta människor och hård musik. Det ska inte vara nåt jävla societetsmingel eller softande framför en skärm som visar MTV. Ännu mindre ska det vara ”Funny American Home Videos”. Min humor består inte i att se på ungar eller skateboardare som drattar på ändan filmat med taskig videokamera.

RnB är inte musik, det är ett jävla kvidande och hör inte hemma på fester.

Vad blir då slutsatsen?
Ingen alls. Möjligen det att jag inte festar med vemsomhelst längre. Jag är utled på tama människor.
I den här byn finns det i princip bara unga popoffer och trötta bönder. Peck.

Jag kan inte festa alls nu längre. En flaska rödvin tillsammans med ett par andra till melodifestivalen är typ så långt mitt festande skulle kunna sträcka sig.

Jag gillar ensamheten och vemodet.

Ibland känner jag dock ett behov av att stå på scen inför tiotusentals människor och sen supa loss på ett hotell, men det kommer aldrig hända så jag väljer ensamheten.

Det får mig att tänka på Christopher Langan. Sägs vara smartaste mannen I Amerika, jobbade bland annat som dörrvakt I många år. Han kallar det "double-life strategy". (För övrigt utgör han utseendemässigt en underbar kontrast mot andra högintelligenta.)

Berätta gärna mer om "double life strategies", det är mycket intressant.

Verkar inte som det finns att läsa om just hans egen strategi. Det finns säkert annan litteratur om dubbelliv att hitta, men det hade varit intressant att höra just hans erfarenheter då hans fall kan anses extremt. Men jag minns hur han i "make me smart" berättade att det bland annat krävs diciplin för att frambringa någon som honom, men vad nu han exakt menade med det är en annan sak.

Såg en film med honom och han verkade bara vara en arrogant tönt. Han är bra på att memorera siffror och kan få höga poäng på IQ test, därför är han smart? Haha, nej.

Dock håller jag med honom om att religion och vetenskap inte måste vara varandras motsatser och att det finns en "nivå" där religion blir vetenskap. Det ligger dock rätt långt bortom vanliga människors fattningsförmåga.

Jag tänkte dricka sprit och gå på krogen igår. Sen visade det sig att bolaget hade stängt. Då surnade jag och åkte till jobbet och slösurfade och drack kaffe hela kvällen istället. Totalt värdelöst faktiskt.

Varför ska hela djävla landet sluta fungera bara för att det råkar vara nåt slags helg?

Det blev alltså tillfälle i går att vara ett helgon, att ingå i den stora skaran av sådana?

Slutsatsen blir att Arne Anka är din stora förebild.

Författarens kommentar: karl blir man inte på krogen, det blir man ute i vildmarken, eller möjligtivs i lumpen.

Jag köper inte riktigt din gammalmodiga godtemplarsyn, Ford.