Hur känner man igen tecknen på att någon (till exempel i ens bekantskapskrets) riskerar att bli extremist?
Hur motverkar man det?

Känner/kände en snubbe som förvandlades ifrån en mjuk go o trevlig kille, till ett bittert avskrap som ständigt var i slagsmål. Han är idag vad man brukar kalla extremist.
Det var tydliga tecken på personlighetsförändring, inget man missade ens som aspie.

Hade jag trott mig veta hur man motverkar det så hade jag försökt med det.

Bra fråga. Skulle behövt fråga bekanta jag inte har kvar om en del av deras bekanta...
Fast det är svårt också när du ställer frågan så allmänt. Finns det något som går att konkretisera?

Det är de snällaste och mjukaste som tar mest skada av en parasitisk mänsklighet och blir extremister. De mest empatiska blir de som uppfattas som ondast av människor i allmänhet.

Till exempel folk som riskerar att hamna i en situation där de helt i onödan har ihjäl andra människor i namnet av vad de nu råkar tro eller inte tro på. Jag ställer frågan allmänt för att frågan är allmän: Det är bara detaljerna som skiljer.

Överdrivet behov av grupptillhörighet tror jag mer på.
Skulle passa in på min bekant iaff. Han var alltid i gängets centrum och spillivinkade.
Tills samhället vände han ryggen.

De som har störst behov av grupptillhörighet är också de man har lättast att se empati från, då de anstränger sig mer.(Så länge du hör till den grupp h*n söker sig till)

Varför vände samhället honom ryggen?

Jag antar att allt snack om solidaritet är just snack.
Vissa människor är inte lika mycket värda än andra.

Precis. Det är det en hamstermänniska genomskådar och helt enkelt inte tar del i. Den där falska lyckan och gemenskapen. Egoismen.

Beror väl på personens personlighet. Är det en NT som attraheras av gemenskapen i en grupp så kanske det går att försöka få personen att ingå i en annan gemenskap.