Mäns organ???

Var det inte surfplattor vi talade om?
Måste ju veta om skärmen är stor nog för mina gamla ögon.

...
var det?


Jag är verkligen förlorad.

Borde glädjas över att det bara var skärmen som dog.
Men nu har jag inte någon skärm över till "den". Faan............

Hade inte du en Mac att nyttja ifall datorn går sönder?

Ja varför gör du det?
Börjar misstänka att du har finskt påbrå.

Antyder du en motsättning mellan "Mac" och "dator"?

Borde blivit förbannad om jag inte hade mediterat mig fri från kapitalistiska lojaliteter.

Det finns många elektriska saker som går att använda till digital kommunikation.
Ett våffeljärn till exempel, med ett sånt går det utmärkt att klappra morsekoder.

Glaskulor kan man använda till informationsbärare vid binärberäkningar.


Mac går säkert använda till något det också.




........



Skall jag vara ärligare ang det här med Mac, så är det en dator jag aldrig lyckats lära mig.
Jag har försökt, men jag saknar det rätta tänket. :/
Vilket är tråkigt eftersom jag vill koda även för Mac.

Antagligen för att du har Aspergers syndrom och mäns organ är ditt
specialintresse!


En Mac har mer gemensamt med ett våffeljärn än en riktig dator, Mac innehåller ju, som järnet, också smet .

Tja, riktiga datorer har vi ickenördar ingen chans att skaffa. Inte vi som är tvungna att klara oss själva iallafall. De finns inte i utföranden, på språk och med support som vi förstår.

M$-PC har jag också och den är garanterat mindre riktig än Mac:en. För mig som vanlig okunnig användare som inte gräver i datorn mer än jag gör i TV:n eller dammsugaren.

Du är nördigare än du själv verkar tro.
Men om det här var offerkappan eller ironi har jag svårt att avgöra. Jag hoppas på det sistnämnda.

Vadå är det inte normalt att bygga om sin dammsugare så den kan laddas med andra typer av dammsugarpåsar?

Det är just att gräva i manickerna jag vill göra. Jag hatar den här trenden som pågått i decennier att allt skall bli mer o mer opillbart.
En vacker dag finns det inget alls som går att laga överhuvudtaget.

Jag känner mina gränser varje gång jag ska försöka hantera något program som verkar intressant eller problem som vore bekvämt att slippa, och tvingas ge upp.


Varken eller. Som jag tror det är för rätt många.



Det kan jag förstå. Jag har samma drag, och det har också med frihet och resurshushållning att göra. Men det är en annan diskussion.