Re: Det här forumet gör mig deprimerad
Jag har dock börjat självläka. Min tendens att simulera NT-beteende och även under många år helt förtränga att jag hade AS och bygga upp falska NT-drömmar om tillvaron, ökade bara det svarta hålet inom mig. Ju mer jag försökte anpassa mig till NT-behov och ändra min hjärna till att känna så, desto sämre mådde jag.
Nu har jag steg för steg lyckats arbeta mig tillbaka till kärnan, som var så täckt i NT-simulerad skit och skadad självbild pågrund av NT-wannabeismen som styrde mig i 10 år. Autismen har börjat komma fram som en lysande sol inom mig. För fem år sedan hade jag fått panikkänslor och självmordstankar av tanken på att leva hela mitt liv utanför samhället och, som NT folk säger, aldrig "åstadkomma någonting". Nu har jag börjat se mig själv som autist. Jag känner starkare samhörighet med autister, även väldigt grava såna, och jag tycker inte alls det känns fel att, än en gång med NT-ord, "leva sitt liv framför datorn som någon jävla loser".
Just nu köper jag fina möbler och inredning för att inreda en drömlägenhet och verkligen skapa min fristad, en skyddad och bekväm plats som har all materiell lyx jag kan begära, där jag kan leva avskilt som en loser framför datorn och teven och läsa böcker. Hela inredningen är mestadels klassisk och väldigt genomtänkt för att skapa känsla av beständighet och avskildhet mot världen utanför. Alltså ingen strikt, modern, provisorisk lägenhet med moderna stållampor, dansk design och IKEA för "folk i farten och karriären" utan snarare en drömsk plats i bruna och gröna toner, med diskreta äkta mattor, mörka trämöbler och antik ek, designade mossiga sammetskuddar, pikanta ljuskronor och unika lampor importerade från USA etc.
Såna här grejer: